En välbehövlig paus från allt vampyrläsande damp ned i brevlådan för ett par veckor sedan, i form av Sylvia Days nya roman Älska. I ärlighetens namn så har jag helt totalt missat Sylvia Day, men i vanlig ordning olästa böcker ger mer njutning i framtiden.Min stora förkärlek för kostymdramer (föga förvånande, med tanke på mitt vampyrintresse...) så slukades jag fort av denna vackra bok. Tillbaka till överklassen i 1800-talets London, med alla dessa vackra klänningar, korsetter, snygga hattar och kostymer. En tid då gentlemän verkligen var gentlemän. Och enligt Day: både i och utanför sängen.
Jag kan inte låta bli att småfnissa mig genom stora delar av boken. Inte på grund av dess språk även om jag måste erkänna att jag är mer för de sublima omskrivningarna än de mer vardagliga uttrycken som rör allt inom den sexuella akten. Nej, jag fnissar konstant över att jag nu äntligen förstår varför jag inte tyckte om Leo Tolstoys Anna Karenina (Herregud, varför läste jag egentligen den boken? Nåja, jag behöver aldrig göra om det...): Anna Karenina saknar bokstavligen allt som denna roman har.
De sexuella relationerna.
Här handlar det inte om vackra omskrivningar, subtila hintar och tvetydigheter. Day är tydlig med vad hon vill, vad hennes rollkaraktärer känner.
Men samtidigt så är det nästan lite av samma tema och motiv som i Anna Karenina, i alla fall om man hårddrar det till överklassens hjärtesorger, jakt på kärlek, skvaller och intriger. Med en stor skillnad: de som är förälskade i varann är redan gifta med varann. De är bara skeptiska till att de vill riskera sin äktenskapliga vänskap genom att ha sex med varann. Rädslan för sårandet som kommer med en eventuell otrohet är för stor. Kortare relationer med fokus enbart på sex sårar inte, då riskerar man inte att bli bedragen. Men inom äktenskapet är den risken alltid överhängande, osäkerheten inför den andra och faran med att öppna hela sitt hjärta för den andra är faktorer som gör människan liten och sårbar.
Men frågan är om man kan leva i ett äktenskap utan att någonsin dela säng, att älska varann både fysiskt och psykiskt, att dela allt. Och vad händer om man efter fyra års äktenskap bestämmer sig för att ha ett traditionellt äktenskap, edt äktenskap som alla andra förväntar sig att man har? När man riskerar att bli sårad både av varann och av de skvallrande tungor man tidigare inte brytt sig om?
Day gör en snygg balansgång mellan den sexuella kostymromanen och jämställdheten. Hon målar upp en bild av ett ojämställt samhälle där mannen bestämmer allt till det jämställda i sängen. Där två människor är närvarande, två människor bestämmer lika och båda ger och tar. Det blir en skön kontrast mellan vad samhället förväntar sig och vad som förväntas inom äktenskapets stängda dörrar, där de gifta makarna själva bestämmer, utan att någon annan har någonting att säga till om eller ens har en inblick i.
Det är en varm och njutningsfull roman, med lite av Oscar Wilde-inslag i form av korta, slagfärdiga repliker. Dock är det nog inte repliker som kommer överleva, det är inte de delarna som man minns romanen för, snarare för de sexuella inslagen.
Någon som sa att det var mycket sex i Sookie Stackhouse Novels/True Blood?
