Alla som någon gång skrivit ett längre arbete för överlämning, bedömning, granskning eller dylikt förstår nog innebörden i det bevingade citatet: "Igår tog jag bort ett komma. Idag satte jag tillbaka det." Eller hur det nu var det där citatet löd...
Okej, jag har inte kommit så långt ännu med min uppsats så att jag sitter och tar bort kommateken och sen sätter tillbaka dem. Däremot så har jag kommit så långt att jag gått igenom alla fotnoter och korrigerat och rättat till dem.
Det tog alldeles för många timmar.
Gud min nåde hur många fotnoter man kan få in i en masteruppsats. Jag är nästan lite imponerad av mig själv.
Dock är det väl så illa att man inte får några pluspoäng, inte ens en guldstjärna i kanten, för att man har många fotnoter.
Men nu var det kanske inte just antalet fotnoter som var det stora problemet, som detta med Oxfordsystemet. På något sätt ås känns det som att jag borde kunna det systemet innan och utan vid det här laget efter alla uppsatser, inlämningsuppgifter och hemtentor. Men icke. Det är nästan så man undrar om det finns någonting som man glömmer fortare än det.
Det mest ironiska är ju helt klart att jag spenderat nånstans mellan tre och fyra timmar med att korrigera formalian. Plus all tid det tog att skriva fotnoterna från början.
Tid som man tyckerman kunde fått ägna åt kvaliteten och innehållet i själva uppsatsen.
Men icke.
Eller okej, om jag hade gjort rätt från början, så...
Gaaah, Oxfordsystemet får mig bara att känna mig som en stor nöt. Dock, den stora fördelen, detta tjafs får mig att verkligen bara vilja bli klar med uppsatsen.
Men, men, separationsångesten kommer nog vilken sekund som helst. Att behöva säga hej då åt Eric Northman och Edward Cullen. snyft... Lite för rolig uppsats, den saken är klar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar