Okej, nu har jag förvisso i mitt senaste inlägg klagat på moderna kriminalromaner, vilket sanningen sägande inte heller är första gången. Trots detta kan jag inte låta bli att komma med ytterligare ett kritiskt inlägg, återigen grundat på romanen Innan du dog av Camilla Grebe och Åsa Träff.
Denna gång riktar sig kritiken mot narrativiteten. Grebe och Träff har tagit till berättartekniken som inte är helt ovanlig för denna typ av kriminalromaner, att berätta utifrån ett förstahandsperspektiv. Och visst har det sina fördelar, det är lättare att bygga upp spänningen på detta sätt, att skapa en paranoid känsla genom romanen. Men samtidigt är det en av de känsligaste berättarteknikerna inom kriminalromanen: som läsare vet man ju att berättaren kommer överleva - för trots allt, hur skulle hon annars kunna berätta denna historia?
Just detta ställs på sin spets då hon står öga mot öga med mördaren, då han har ett vapen riktat mot henne och hotar med att förgöra henne där och då. Spänningen försvinner helt, det är en scen som inte är den minsta intressant - hon kommer ändå överleva.
Visst, Raymond Chandler lyckades förvånansvärt bra med denna vinkling i sina hårdkokta deckare om Philip Marlowe, det ska absolut medges. Och i ärlighetens namn så borde väl just Raymond Chandler på något sätt vara målet och måttstocken för dagens författare av kriminalromaner. Det är ändå få förunnat att kunna skriva en hårdkokt deckare utifrån ett jag-perspektiv.
I begreppet hårdkokt ligger fokus på att man inte vet vem som är oskyldig och inte. Hjälten kan vara den skyldige, den som tar i för hårt och inte går vinnande ur kampen som en ängel.
Sen ska man absolut inte glömma mästaren inom denna typ av narrativitet: Edgar Allan Poe. Hans berättelse om mannen som precis kommer dö, berättad utifrån den döendes perspektiv biter sig fast. Och med denna berättelse satte Poe nivån för resten av sina berättelser - man kan inte lita på Poe och hans berättare i novellerna. De kan dö vilken sekund som helst.
Vilket gör att spänningen håller i sig. Rakt igenom. Till sista punkten.
Men tyvärr, det är få förunnat att lyckas med detta. Grebe och Träff gör det absolut inte. Det blir snarast bara en onödig passage och blasé.
Snart borde det komma en ny Chandler eller Poe. Frågan är bara när. Och hur länge vi orkar vänta på detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar