Pekböcker i ny bemärkelse

Man minns det ju så väl på någon konstig vänster. Hur kul det var med de där lite mer interaktiva böckerna, böckerna som det hände lite med. Och då tänker jag inte på att det händer saker i själva historien, i berättelsen, utan i boken. Böcker man öppnade och vips! så kom det upp en tredimensionell värld eller där man kunde röra på saker och ting i bilderna för att få figurerna att göra saker själva.

Det är väl egentligen endast två sådana böcker som jag minns från min barndom: Trolltyg i tomteskogen och Nalle Puh. Men det gjorde ju inte saken mindre fascinerande, det var fortfarande lika kul med dessa böcker. Tyvärr så var de ju inte så hållbara, utan min mor fick hoppa in och laga dem med tejp med jämna mellanrum.

Självklart vill barn att det ska hända saker och ting, att det ska röra på sig. Och även om jag till viss del är väldigt konservativ när vi kommer till datorns utveckling och övertagande av vårt samhälle, men detta med pekböcker i datorerna, eller snarare i läsplattorna, det måste ju vara helt underbart för barn! Inte bara att de kan få saker och ting att röra på sig, det lär ju låta också! Så man är ju inte speciellt förvånad över att dessa böcker slår ordentligt. Och självklart så är det också kul att dagens barn tidigt får komma i kontakt med litteraturens fantastiska värld. Det är ju ändå en värld helt utan gränser eller regler!

Däremot så kan jag inte komma ifrån det tragiska, att de inte som jag, vid 35 års ålder, kan plocka fram de gamla barnböckerna igen och känna nostalgin genom min kropp och en viss saknad av det som varit och alltid är förbi.

Den enes lust kan vara den andres nöd

"Vi har sett en oerhört påkostad film om troll"

Inställningen är olika för olika människor. Dopplers kommentar efter att ha sett Sagan om ringen tillsammans med sin dotter, som redan sett filmen 11 gånger, som även åtföljs med konstaterandet att Saruman lär tänka till två gånger till innan han bygger ett torn vid en damm, tas inte emot med värme. Dottern gör slut med fadern som om han vore hennes pojkvän. Hon konstaterar att han inte tycker om människor.

"Det är inte du, det är jag".

Erlend Loes Doppler i romanen med samma namn flyttar ut i skogen. Han tycker inte om folk. Han flyttar ifrån dem. Hustrun kommer på nattliga besök som resulterar i ytterligare en graviditet, den tredje för dem båda.
Han skjuter en älghona och tar hand om den moderlösa älgungen. Han bor i skogen. Själv. Tillsammans med älgungen som han döper till Bongo. Han tycker inte om folk. Han är inte som alla andra.

Och man frågar sig gång på gång om någon egentligen är som någon annan. Måste man alltid anpassa sig efter vad andra tycker och tänker? Man gifter sig i nöd och lust, men det händer ju att den enes lust är den andres nöd. Och vice versa.

Ett fall med cykeln resulterar i att Anders Doppler omvärderar hela sin existens. Han är trott på konsumtionen, på all duktighet, det välordnade som är så som alla andra förväntar sig att det ska vara.

Loe sätter i vanlig ordning fingret på detta som stör oss innerst inne, även om vi kanske inte alltid vågar säga det högt. Han ger sina karaktärer möjligheten att göra det där som vi andra ofta vill göra: få ta en paus från livet, en paus från verkligheten. Få leva därute i skogen tillsammans med en älgunge som är perfekt som huvudkudde men helt värdelös på Memory. Få bara leva, utan att vara en del av den beroendeframkallande duktigheten, utan att vara en del av konsumtionshysterin. Få leva i sin egen utopi.

Även om det inte är hållbart i längden. Men som paus så är Loes värld en utopi.

Ett tips är att lyssna på denna bok, få lyssna till Lennart Jähkels lugna sätt att berätta denna rofyllda roman.

Polidori - nu äntligen på svenska! Nästan, i alla fall...

Så här över hundra år senare, så klassificeras Polidoris Vampyren från 1824 som den allra första vampyrromanen. Men när den gavs ut var det inte speciellt enkelt att spåra författaren, utan äran gavs till Lord Byron, som såg det som allt annat än en ära att vara författare till en vampyrroman. Vampyren gavs ut med Lord Byrons namn som författare, och det blev många vändningar kring detta, innan det klargjordes att det var Polidori, som umgåtts med Lord Byron och makarna Shelley och även var närvarande vid det omtalade tillfälle och den vadslagning som blev Mary Shelleys Frankensteins monster tillkomst. Men speciellt goda vänner var inte Lord Byron och Polidori, tvärtom, och utgivningen av Vampyren gjorde inte att känslorna blev varmare dem emellan. Och även om det framkom vem som skrivit romanen, så fortsatte en tvist om vem som kommit på själva idén.

Spännande så här i efterhand hur ingen vill ta åt sig äran till någonting som visar sig vara förlagan och kanske till och med uppkomsten till en ny genre, som i omgångar varit riktigt stor inom litteraturen. Inte fin, det kan vi nog hålla med om, och ingenting som ger ett Nobelpris. Men populär, helt klart.

Även om Vampyren inte är så lång, så är den relativt svårläst, i alla fall för mig, på engelska. Det är en engelska som har några år på nacken, och ett bildspråk och ett sätt att uttrycka sig som hör mitten av 1800-talet till. Och tyvärr så finns den inte heller utgiven på svenska, orsaken till detta kan vi endast spekulera kring. Personligen tycker jag det är väldigt synd när klassiker inte blir för alla åtkomlig, utan hålls undangömda på något sätt som jag inte förstår mig på. Överlag så talar man knappt om Polidori, utan det är Bram Stokers Dracula som alldeles för ofta omtalas som uppkomsten till vampyrgenren, någonting som är väldigt långt ifrån sanningen, Bram Stoker red bara vidare på den då populära vampyrvågen. 

Men nu har äntligen Polidori översatts till svenska, och som sig bör i sådana här sammanhang så är det bokförlaget Vertigo som gett sig på att översätta den. Men till salu verkar den tyvärr inte finnas. Kanske inte än, dock? döm själva av Vertigos blogginlägg i frågan. Själv tillhör jag de som kommer maila och ödmjukt be om utgivning inom kort. Det är en mycket bra roman, bättre än Twilight och många andra av våra mer moderna romaner. 

Och för er som ger er på att läsa den eller redan har gjort det - det går att se varifrån dagens vampyrromaner har fått många av sina drag ifrån. Polodoris vampyr visste hur man förförde kvinnor och förde folk bakom ljuset!

Novellix - uppsving för novellen

Lite kul är det självklart att novellen får sitt uppsving. Novellen har fått backa för romanen i många decennier vid det här laget - det är fullängdsromanerna vi som konsumenter vill ha, inte novellerna. I och för sig ett behov och ett önskemål som lika gärna kan vara uppkommet med hänsyn till utbudet i boklådorna: hur många noveller brukar man finna där?

Men nu har bokförlaget Novellix specialiserat sig på just noveller. Fyra gånger per år kommer de ut med noveller, fyra noveller per gång, styckvis och i fickformat, skrivna av fyra olika människor varje gång. Det är noveller skrivna av "kända svenska författare, skådespelare och musiker" som de själva uttrycker det. Kända och kända, det går helt klart att diskuteras, flera av namnen har jag aldrig tidigare hört talas om.
Men därmed inte sagt att de inte är kända för andra människor än just jag. Eller att de inte skriver bra noveller.

Dock tycker jag att just denna del är väldigt tråkig. Att skriva noveller är ofta ett enkelt sätt för nya författarhopp att ta sig ut på marknaden. Att skriva kortare texter och noveller är för de flesta ovana författare enklare än att få ihop en hel roman. Och detta framför allt när man inte heller är garanterad att bli utgiven, utan ett refuseringsbrev kan lika gärna vänta den dag man blir klar.
Men Novellix är ingenting för den okände som vill slå igenom som författare. Här tas endast "kända svenska författare, skådespelare och musiker" in. Inte ett ord om kvalitet eller duktiga författare. Det är de kända namnen som spelar roll huruvida man blir refuserad eller inte. För den som sitter därhemma med buntar med outgivna noveller, oavsett hur bra den än är, kan inte vända sig till Novellix. Även om de håller ett framtida Nobelpris-standard. Tyvärr. Men om du är musiker eller skådespelare, så varsågod, skriv på! Det spelar ingen roll om du ens har skrivit ett rättstavat mail tidigare. Noveller får du ge ut.

Jag hoppas innerligt att Novellix kommer ändra denna policy en vacker dag, och släpper in nya begåvningar på marknaden. Kulturen är som bäst när den är mångnyanserad och ger utrymme för nya nyanser och begåvningar. Sen får var och en själv bestämma vad den personen vill läsa. Ett okänt namn eller en känd musiker.

Rakt och djupt in i vampyrernas sexuella värld

Så har jag då äntligen haft sitt första handledningsmöte inför författandet av min D-uppsats. Så där förutom den glädjande nyheten att min idé och mitt syfte för D-uppsatsen blivit godkänd, så sprudlar jag just nu av glädje, tankar och funderingar. För nu ska här sättas igång! Det ska läsas och det ska skrivas så fingrarna blöder!

Rakt ned i vampyrernas sexualitet ska det dykas nu. Mer specifikt den manliga sexualiteten bland de nya, moderna vampyrerna med Eric Northman i spetsen, åtföljd av Edward Cullen och Damon Salvatore (och kanske även hans bror). I alla fall som det ser ut just nu. Får se om dessa män kommer kompletteras med fler med tiden.

Det ska bli oerhört spännande och väldigt kul att ge sig i kapp med! Och att ha SF-bokhandeln som den största källan för litteratur för en akademisk uppsats, ja, det kan ju inte klassificeras som annat än väldigt roligt och utmanande. Här ska letas facklitteratur och annan kuriosa!

Däremot så drabbas jag i vanlig ordning inför en ny litteraturkurs av ett litet missmod. Alla de där andra böckerna som jag skulle läsa då? De där som står och väntar på mig i bokhyllan hemma, som bara står och skriker efter mig att de vill bli lästa?

Tja, jag får se, det kanske finns tid över till dessa böcker också under detta år. Det får visa sig. Just nu har jag vampyrer i större utsträckning än vanligt på hjärnan.

Och en neddykning i Eric Northmans sexualitet... Det säger man inte nej till i första taget ;)

Lite kortare rapporter kommer nog dyka upp här på bloggen allt eftersom författandet och läsandet fortskrider.

Grattis Alfons Åberg!

Alla har vi väl någon form av relation till Alfons Åberg och hans vimsiga pappa. Och bara för att det är 40 år sedan som han kom till, så innebär det inte att han är ur tiden, tvärtom: utställningar, doktorsavhandling, teaterföreställning och ny bok på gång. Och det endast under detta år.

"Ska bara" är ett sånt där klassiskt uttryck som har bitit sig fast utifrån Gunilla Bergströms berättelser om den lille Alfons, tillika den påhittade kompisen Molgan som gärna dyker upp titt som tätt i olika sammanhang, allt från en bättre version än V.A. Kant till det mesta möjliga. Han har blivit ett den av vårt samhälle, den som det alltid går att skylla på.

Men det som mest fascinerar mig om Alfons är inte hans "ska bara" eller Molgan, utan hur modern berättelsena är än idag. Alfons som lever tillsammans med sin ensamstående pappa. Pappan som tillsammans med farmodern är de som sköter om Alfons, uppfostrar honom och är hans allt utifrån föräldraperspektivet. Pappan som är så där lagom vimsig och konstant läser tidningen. Men som alltid finns där för Alfons när han behöver honom.

Det är någonting väldigt varmt och kärleksfullt över Alfons och hans pappa. Någonting som är hållbart än idag, och är minst lika viktigt för dagens barndom som det var på min tid. Jag hoppas han lever vidare länge till, så många fler barn i framtiden får ta del av dessa underbara berättelser. Dess enkelhet och avsaknad av specialeffekter, konstiga djur och krimskrams. Ingen fåfänga, inga barn i vuxenkläder. Bara en ärlig barndom.

De 303 dagarna i Sodom eller Politikens skola

Jag kan inte rå för det, men jag kan inte låta bli att sitta och filosofera om vad biografin om Håkan Juholts tid som stadsminister kommer att heta. Att det kommer komma en biografi, skriven av honom själv eller någon annan, de tror jag inte vi behöver tveka om. För just nu är det ju senaste modet att skriva självbiografier, de poppar upp hela tiden som svampar ur jorden, och man blir så där lagom fascinerad över att folk skriver sina självbiografier innan de ens fyllt fyrtio eller femtio. Biografierna brukar ju täcka en hel människas liv.

Så, en biografi kommer nog inom kort. Och jag vet inte varför, men jag kom omedelbart att tänka på markis De Sades roman 102 dagar i Sodom eller liderlighetens skola, denna roman som är uppfylld av lektion efter lektion i liderlighet, där de oskyldig inspärrade ungdomarna får utstå alla dessa lektioner, oavsett hur osedliga, osmakliga eller blodiga de kan tänkas vara. Och på något sätt så kan man ju känna lite samma sak här. Socialdemokraterna har gått igenom prövning efter prövning, lektion efter lektion på sistone. Och då inte enbart under Juholts ledning, utan prövningarna började tidigare, valberedningens arbete efter Mona Sahlins avgång får nog räknas in här.

Frågan är dock om Jag är Juholt kan vara en passande titel. Kanske inte så positiv stämpel på den titeln. Juholt försvann däremot, kan funka. Men dock försvinner Vreeswijk-anspelningen omedelbart. Men det kanske går att finna någon annan titel i denne underbare trubadurs ofantliga visskatt. Om jag vore arbetslös kommer då fort upp i min hjärna eller varför inte I natt jag drömde något som..


Möjliga rubriker är ju helt klart många. Men mest spännande är ju vem som kommer ta tillfället i akt och skriva en biografi för att tjäna pengar på socialdemokraternas kris. Och när den kommer.

Hmmm, Politiken runt på 303 dagar?