400-årsjubileum av Shakespeares död

I och för sig så tycker jag det är lite konstigt, för att inte tala om morbid, att fira någons dödsdag. Men visst, är det 400 år sedan som någon dog så finns förvisso inte saknad och längtan kvar, vilket gör att firandet faktiskt kan vara en fest.
Och undrar man hur man firar någon som varit död i 400 år så ska man fråga britterna. I helgen som var firades ingen mindre än William Shakespeares dödsdag med ordentligt pompa och ståt, och framför allt: direktsänd underhållning direkt från Stratford-Upon-Avon, vilken även visades direkt i SVT. Och inte nog med det, till min stora glädje var det ingen mindre än David Tennant som var konferencier.

En helkväll med Shakespeare kan inte vara dåligt. Som litteraturvetare har man mer än en gång vridit och vänt på Shakespeares texter (För att inte tala om när jag läste på teater- och scenprogrammet, och vi fick alla göra den klassiska monologen från Lady McBeth, ni vet, den där om att suga galla, inte mjölk från mina bröst.) och varje vändning ger en ny tolkning eller en ny tanke. Och jo, det är nog så enkelt att alla har sin egen tanke på hur Shakespeares texter ska läsas och tolkas.

Vilket medförde att den största igenkännignsfaktorn (Trots att jag stått på scen och spelat Titania vid två olika tillfällen...) så är det sketchen nedan. Tyvärr har BBC blockerat versionen av hög kvalitet för sändning utanför Storbritannien, vilket gör att vi stackare här i Sverige får hålla till godo med den riktigt dåliga versionen. (Bu för BBC!)

För er som inte sett den: det är värt att stå ut till slutet, trots den dåliga kvaliten!

"To be or not to be" från Hamlet.