När Bridget Jones blir ledsam läsning

Självklar titllhör jag de trogna läsare som blev överlyckliga över att Helen Fielding kom ut med en ny bok om Bridget Jones (Eller snarare om Bridget Darcy, som hon heter i tredje boken) - Mad About the Boy. På någon konstig vänster, misstänker starkt att det beror på graviditeter och smbarn, så har jag helt glömt bort att köpa boken. Men nu,när jag fick se trailern för filmen och boken till råga på allt såldes ut på bokrean, så var det dags att göra slag i saken. För vem vill inte veta hur det går för Bridget och mr Darcy efter att ha sett den här trailern:

Men för den som trodde att boken var underlag till filmen kan jag tyvärr inte säga så mycket mer än "tyvärr". "Tough luck".
 Eller kanske man ska se det som möjligheten att få en fjärde berättelse om Bridget Jones? Om man ser filmen som den tredje, alltså?

Colin Firths närvaro som mr Darcy i trailern ovan återfinns inte i boken. Här är Bridget änka. Mr Darcy är död sen några år tillbaka, och vi får följa Bridgets kamp i vardagen, med två små barn, med sin mor, med sina vänner, sitt singelskap och med barnens skola och allt som skolan medför. Och framför allt får vi följa henne i sorgen efter mr Darcy.

Visst, romanen är fortfarande humoristisk, precis som förut är Bridget beroende av att räkna, att redovisa varje siffra, sin vikt, antal sms etc. Hon är fortfarande lika strulig, lika klantig och otursförföljd. Enda skillnaden är väl egentligen att hon slutat röka och hon dricker inte lika mycket som förut. Men så fort hon kommer in på saknaden efter mr Darcy är det nära till tårarna. Det griper an väldigt fort. Okej, nu är jag förvisso gravid och därmed mer lättåtkomlig för denna typ av känslor, men ändå. Att tårarna skulle rinna när jag läser om Bridget Jones var ingenting som jag hade räknat med.
Att försöka ta sig ur singelskapet är inte samma sak längre. Nu handlar det om att komma vidare, att få leva vidare efter den oerhörda sorgen. Hon träffar en sexig, snygg 30-åring. En man som ger henne mycket humor, glädje och sex. Men kan han någonsin bli en del av hennes liv med två små barn?
Samtidigt försöker hon få lite skjuts på karriären. Hon har gått hemma i flera år, men har nu beslutat sig för att skriva ett filmmanus utifrån IBsens klassiker Hedda Gabler (Eller Tjechovs Hedda Gabbler, om du frågar Bridget.) För hon är fortfarande lika självständig, precis som sina vänner helt oäven att leva genom någon man.

Det är bra. Det här djupet behövs efter så här många års uppehåll. En Bridget Joones på 50 år, lika galen och otyglad som när hon var 30, nej, det hade inte funkat. Detta däremot, det funkar! Okej, jag saknar mr Darcy, men ändå. Det funkar. Det är i ärlighetens namn riktigt bra!