Äntligen lite nytta av hen

Jag tillhör de här människorna som så där i största allmänhet inte förstår mig på denna debatt om ordet "hen". På något sätt så känns det varje gång som den debatten drar igång som att jag måste skämmas över att jag är stolt över att vara kvinna. Att jag inte får vara kvinna med bröst, höfter och absolut ingenting som är i vägen och dinglar mellan benen. (Ja, jag uppfattar det faktiskt lite så, i alla fall till vardags och i slakt tillstånd ;) )

Men som en kollega påpekade igår, det finns ett område där hen är helt underbart och som en skänk från ovan. Och då inte inom skönlitteraturen, utan inom mitt verksamhetsområde: inom instruktionernas värld. Att slippa skriva han/hon om den person som utför någonting. Att man inte längre per automatik definierar en tekniker som en han. Utan det är hen som ska utföra vissa uppgifter.

Så äntligen ser jag nyttan av ordet.Men det var väl inte riktigt så debattörerna tänkte sig det, va?