...och så var det detta med böckerna som försvann

Vad gör man inte för att uppnå de karriärsmål man har satt upp för sig själv? Bibliotekarien Israel Armstrong flyttar från sitt London till en liten håla på Irland. Äntligen ska han få jobba som den bibliotekarie som han är utbildad till, han ska inte längre behöva slava i lågprisbokhandeln i Essex. Han är nu på väg mot det som han är ämnad för, och efter att ha varit bibliotekarie på ett stadsbibliotek står alla dörrar öppna!

Det är bara ett litet problem. Biblioteket har stängts. Det är inte för biblioteket han ska vara bibliotekarier, utan för bokbussen. Han ska inte ens vara bibliotekarie utan en "uppsökande resursperson".

Eller okej, det är ett litet problem till. Alla böckerna i biblioteket är försvunna. Allt han har är en tom bokbuss.

Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom är en lättsam och kärleksfull roman någonstans på gränsen mellan ungdoms- och vuxenbok, mellan ren och skär brittisk komedi och mysteriedeckare. Stackars Israel vill verkligen bara lyckas, han vill få stå där och låna ut böcker till alla läsglada invånare, få berika deras verklighet med litteraturen. Men redan första dan på Irland har han hunnit med att bli osams med alldeles för många personer, fått sitt kreditkort förstört och är helt plötsligt fången med ett arbete som han inte vill ha, ett arbete han inte kan sluta på - kontraktet är redan påskrivit. Så han sitter där på Irland, fast med sitt kontrakt och sin bokbuss och inga pengar för att ta sig hem igen. Och flickvännen hemifrån, hon skickar inga kärleksfulla meddelanden till henne.

Det är lite typiskt brittiskt bisarrt, dock inte tillräckligt brittiskt bisarrt för att tillfredställa den sidan av mig. Men den är charmig, man vill ju veta var böckerna är någonstans. Man vill ju veta hur det kommer gå för den stackars känslige antihjälten, Israel som inte vill annat än att vara bibliotekarie på de finare institutionerna, han som inte vill vara detektiv, som bara vill låna ut böcker.

Två böcker till ingår i trilogin om Israel Armstrong. Den perfekta läsningen när man bara vill slappna av och inte tänka så mycket. Det bjuds inte på några större svängningar á la Agatha Christie, utan pusselbitarna faller bara på sin plats, utan min inverkan. Kanske ingenting man bär med sig många år framöver, men lite mysigt ändå, på nåt sätt.