Nya steg för yttrandefriheten

Idag är en sån här dag då jag har kollat nyhetssidorna med jämna mellanrum. Och till slut så kom då den glada och underbara nyheten att de båda journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye kommer att benådas och därmed släppas från etiopiskt fängelse. Och som jag har förstått det så är det inte längre rykten, det är sanningen.

Den glädje och lycka som en sådan nyhet tas emot av Perssons och Schibbyes familj och vänner är kan jag aldrig någonsin ens fantisera om. Min lycka för deras frigivning är lite som en droppe i havet, men samtidigt så faller det så många droppar i havet över detta, så att alla dropparna faktiskt kanske spelar lite roll i alla fall?

Samtidigt ska vi inte glömma det steg som denna frigivning är för yttrandefriheten. Ett steg som jag hoppas att Dawit Isaac också kommer få vara med om att ta.

Samtidigt som jag läste om denna stora lycka för de båda svenska journalisterna, så sprang jag även på denna nyhet (som förvisso är några dar gammal, men ändå, den är ju ny för mig...): att Sigtuna ansluter sig till nätverket Icorn och därmed blir en fristad för förföljda journalister och författare. Återigen ett litet steg, men ändå ett gigantiskt sådant. Sigtuna blir den sjunde kommunen i Sverige som blir en sådan fristad. 

Lite bittert så frågar jag mig förvisso hur stor nytta dessa fristäder faktiskt gör i praktiken. Men i bland kan det där steget i teorin vara värt minst lika mycket. Ett steg som visar den svenska inställningen till yttrande- och åsiktsfriheten. Och sådana steg verkar vi inte kunna ta för många utav. Tyvärr.