Pinsamma minnen av Kerstin Ekman

När jag var inne på Dagens Nyheters hemsida, en sån där daglig rutin som jag utför varje dag ett flertal gånger, så ramlade jag över en artikel om att Kerstin Ekmans senaste bok, Grand final i skojarbranschen ska bli film. Vilket är en nyhet i sig som jag har svårt att relatera till eller ha en åsikt om. Jag har själv inte läst denna bok, och i ärlighetens namn så har jag inte läst en enda bok utav Kerstin Ekman. I alla fall inte en hel bok.

Jag gjorde ett försök att ta mig igenom Ekmans roman Händelser vid vatten för några år sedan. Vilket var ett försök som inte slog speciellt väl ut. På den tiden hade jag arbetsuppgifter som gav utrymme för att lyssna på ljudböcker medan arbetet utfördes. Jag satt mitt i ett kontorslandskap med många människor runt omkring mig, och en hel del prat och liv. En väldigt trevlig arbetsplats, helt sonika. Troligtvis så var det som så att just under denna tid so jag försökte mig på att lyssna på denna ljudbok så hade jag ganska trögt arbete: jag satt väl i princip och tittade på en dator som tuggade och tuggade och arbetade och arbetade, medan jag inte kunde göra någonting annat än att vänta på den. Och som sagt: lyssna på en bok.

Dock resulterade detta i att jag somnade. Sittandes på en skrivbordsstol, vid en dator, mitt i ett kontorslandskap. Som tur är så var det nog ingen som märkte det, i alla fall.

Jag la ned den boken omedelbart. Och sen dess har det inte blivit några fler försök med Kerstin Ekman för min del.