Förra gången då socialdemokraternas ledare Håkan Juholt var i ordentlig blåsväder, i samband med bidragsaffären om hans lägenhet, så jämförde han sig själv ihärdigt med Don Quijote och att slåss med journalister var som att slåss med väderkvarnar.Som litteraturvetare så blir man ju mest bara nollställd när man hör sånt där. Man vet ju knappt vad man ska tänka eller säga.
Så Juholt anser sig alltså vara en smått galen, gammal sysslolös adelsman som läst så mycket böcker att han inte kan se skillnad på vad som är verklighet och vad som är fantasi? Att han är hjälten i en satir på riddarromanen?
Och vad gäller väderkvarnarna... Don Quijote slogs mot väderkvarnarna för att han trodde de var jättar. Så Juholt slåss mot journalisterna = väderkvarnarna i tron att de var... ja, vad då? Jättar? Eller drakar, kanske, men det kan ju ändå inte alla tidningar klassificeras som.
Vidare så ska vi här inte heller glömma att det var Don Quijote som startade slaget mot väderkvarnarna, väderkvarnarna däremot slog aldrig tillbaka. Döda ting brukar liksom inte riktigt göra det.
Om Juholt däremot hade jämfört sig själv med väderkvarnarna och journalisterna med Don Quijote, ja, då hade jag helt klart gått med på liknelsen. Den är ju till och med hållbar. Dock hade detta inneburit att Juholt hade klassificerat journalisterna som hjältarna i romanen. Men en hjälte i en roman är inte samma sak som en hjälte i ett äventyr eller liknande. Och som väderkvarn hade ju Juholt själv varit ett offer för journalisterna. Nu gjorde han journalisterna till offer för hans galna framfart på den gamla Rosinante med svärdet i högsta hugg.
Kanske dags att Juholt inte bara kollar upp politisk fakta och siffror innan han talar, utan även sina litterära liknelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar