fredag 1 november 2013

Drama i kostymdramats London

Det är någonting visst över kostymdramats epok. Och framför allt om de utspelar sig i London med omnjed. Fråga mig inte varför, det bara är så. Det finns någon form av romantiskt skimmer över det hela, oavsett om det är romantik á la Jane Austen eller raka motsatsen i form av Sweeney Todd. Det romantiska skimret ligger kvar över dåtidens London, oavsett hur skitigt och rökigt det kan tänkas vara.

I Drama för Sylvia Day en till detta London omgående och direkt. Men tyvärr hamnar jag inte riktigt i detta kostymdrameLondon som jag hade önskat. Beskrivningarna av staden och omgivningar lyser så mycket med sin frånvaro så det mer känns som om boken utspelar sig i en kuliss. Och tyvärr är det lite samma sak även med karaktärerna: de är alla alldeles för snygga för att någonsin bli trovärdiga, karaktärsutvecklingen lyser lika mycket med sin frånvaro som miljöbeskrivningarna och... den manlige hjälten, nej tyvärr, jag kan inte tycka om honom. Han är mer principfast än mr Darcy, så prinicpfast så han aldrig kan erkänna ett misstag eller någonting annat som skulle kunna svärta ned hans perfekta yttre.

Däremot är hjältinnan en kvinna som jag snabbt hyser sympati och värme för. Det är inte svårt att se varför hjälten är förälskad i henne. Dessa starka och trygga kvinnor som fanns redan på denna tid, redo att gå sin egen väg, stå för vad de tycker och gör som de vill. Kvinnor som inte trycks ned genom sin korsett, som förlorar sin värdighet eller människovärde med spetsar, stora klänningar och peruker. Kvinnor som kan stå för jämställdhet även om de är fåfänga.

Det är lite här romanen hamnar för mig. I en könskamp. Kvinna mot man, på det mest primitiva sättet. En kamp som förs hela vägen in i sängkammaren, där sängkammaren blir just slagfältet. En kamp som det snart står klart att mannen kommer förlora. När känslorna tar över och muskler och styrka inte längre spelar någon roll.

Egentligen så är Drama mer av en äventyrsberättelse, men själva äventyret, mysteriet, går förlorat på vägen. Sexscenerna blir från och till så många så de styckar upp äventyret som faller till glömska för könskampen. Vilket förvisso också är den största behållningen med denna roman. Det som gör romanen extra sexig: en kvinna som slåss för sin rätt som människa iklädd korsett. Som är så kvinnlig som man kan tänkas bli. Och som samtidigt njuter av det sexuella umgänget med en man.