tisdag 7 februari 2012

Konsten att skriva en tragedi

Genom sitt verk Poetik, på svenska Om diktkonsten, satte Aristoteles upp de regler som gäller för ett tragedi, den genre som han ansåg vara den viktigaste och den högsta av de olika genrerna inom dramatiken och diktvärlden. Även om Poetik skrev runt 300 år före Kristus, så har Aristoteles regler haft betydelse ända in i vår tid, vilket får en osökt att tänka på talesättet "Redan de gamla grekerna..."

Tragedin var som sagt den högsta av de olika teknikerna. Viktiga faktorer var att fiktionen skulle efterbilda goda människors handlande. Dramat ska byggas upp i fem akter. Historien och intrigen byggs upp tills det når en kulmen (peripeti) för att sedan gå mot sin upplösning, som avslutas med katharsis - reningen. För även goda människor begår brott eller osedligheter, men så länge de uppnår en rening, en själens rening, så kan de sona sina brott.
Viktigt här var att publiken skulle kunna känna igen sig i karaktärerna, anagnorisis (igenkänning), de skulle kunna sätta sig in i dramats hjälte eller hjältinna, så att även deras själar skulle bli renade.

Andra viktiga faktorer var att dramat skulle utspela sig på en och samma plats och att tidsrymden skulle vara relativt kort, endast ett eller ett par dygn skulle passeras innan katharsis hade uppnåtts

Detta sätt att bygga upp ett drama på återses i till exempel Strindbergs naturalistiska dramer Fadren och Fröken Julie, skrivna över 2000 år efter Aristoteles satte upp reglerna. Även Oscar Wilde kan ses följa dessa regler i En idealisk äkta man, en komedi i fyra akter. Den femte akten saknas, liksom även katharsis gör, vilket ger en extra dimension till en underbar komedi.

Självklart så går det att finna spår av Aristoteles regler i ännu nyare dramatik, men det var inte riktigt dit jag ville komma.  Utan egentligen sätta punkt med hänvisning till historiens spår i dagens litteratur. Aristoteles satte upp litteraturens primära regler, och det är därifrån vi jobbar.Själv finner jag det väldigt fascinerande hur 2000 år gamla teorier håller än idag, och liksom Aristoteles teorier så går det att finna så mycket annat inom till exempel fantasyn som går att hitta hos de gamla grekerna. Att tro att fantasyn föddes med J.R.R. Tolkien är lite som att tro att boken uppfanns med boktryckarkonsten.
Sen kan man ju fråga sig om man vinner någonting i att grotta ned sig i gamla teorier. Själv finner jag det väldigt roligt och intressant, samtidigt som jag även kan få en känsla av "men herregud, kom på nåt nytt och eget". Men det är nog svårt idag, så mycket är redan gjort, så på ett sätt så går litteraturen lite på rundgång. Vilket absolut inte ska ses som någonting negativt, nyanserna och dimensionerna är alltid nya!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar