Jag vill verkligen tycka om Lovecraft, jag kämpar verkligen med det, men han motverkar mig konstant. Jag vill så gärna älska honom, jag avgudar honom för det han har lyckats åstadkomma, jag är avundsjuk på det han har lyckats med.
För hans noveller har kommit så mycket längre än som tvådimensionella ord på ett platt papper. Kulter har skapats kring hans noveller, spel och världar som byggts upp utifrån hans texter. Och detta helt utan hans eget ingripande eller under hans makt. Hans noveller har trollbundit så många jorden runt så fantasin har skenat vidare utifrån hans ord, skapat så mycket mer, gjort så mycket mer med hans noveller. Och då helt klart först och främst novellen "The Call of Cthulhu" från 1928. Cthulhu, denna mänskliga kropp med fjäll, vingar och ett huvud som påminner om en bläckfisk, som förvisso finns med i flera av Lovecrafts noveller, men just "Tha Call of Cthulhu" är ändå den mest framträdande. En hel Cthulhu-mytologi har skapats kring detta fiktiva monster.
Så det går ju inte att göra annat än att älska Lovecraft för detta. Men ändå så lyckas jag inte riktigt. Troligtvis ett faktum som beror på att jag försökt läsa Lovecrafts noveller på engelska. Jag tragglar och jag tragglar, jag läser om och jag läser om, men det är som att hela hans engelska språk endast sätter krokben för mig.
Nu har novellerna kommit ut i nyöversättning på svenska. Återigen en stor bedrift av bokförlaget Vertigo, som jag ytterligare en gång vill skicka ett stort tack till. Jag ska helt klart göra ett försök till. Jag vill ju så gärna.
Och på detta är det även snart dags för en Lovecraft-festival i Stockholm. Ett besök där kanske underlättar och det finns mycket kul i kalendariumet.
För jag kan ju ändå förstå mystiken kring det hela. Jag förstår bara inte det jag läser ordentligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar