lördagen den 19:e april 2014

En rövardotters liv

Lars-Inge Svartenbrandt, numera Lars Ferm, brukar kallas för Sveriges farligaste brottsling, ett epitet som jag personligen inte alltid förstått mig på. För mig kommer han alltid att vara mannen som lagom berusad fick för sig att efter ett genomfört rån fly per cykel. Ett påhitt som ledde till ytterligare ett fängelsestraff. Han har tillbringat större delen av sitt liv inlåst, så speciellt farlig känns han väl inte?

Men efter att ha läst hans dotter Jackie Ferms självbiografi Rövardotter så börjar man förstå varför han kallas för Sveriges farligaste brottsling, även om det inte är denna del av Svartenbrandts liv som pressens rubrikmakare haft i åtanke. För sin egen familj, här med dottern i fokus, är han verkligen livsfarlig.

Med en far som till största delen sitter bakom lås och bom och med en mor som är alkoholist och missbrukare, blir Jackie och hennes två yngre bröder fall för myndigheterna. Vid 11 års ålder är det Jackie som beskyddar och tar hand om sina bröder, då de till slut blir fosterhemsplacerade var och en på sitt håll, som om de blir straffade för brott som de själva aldrig har begått. Mest skrämmande är nog dock att en kvinna på enbart 23 år kan skriva en självbiografi på hela 380 sidor.

Jackie berättar öppenhjärtligt och med nästan förvånansvärd sund syn på sin uppväxt vid olika fosterhem och institut. Berättelsen börjar med vistelsen på behandlingshemmet Rosenkullen, där både psykisk och fysisk misshandel och sexuella trakasserier var en del av vardagen. Det är berättelser som får Jan Guillous Ondskan att mest framstå som rika människor ilandsproblem. För utlämnad av myndigheterna till ledningen på Rosenkullen finns det ingenting Jackie och de övriga inlåsta tjejerna kan göra för att förbättra situationen eller ens förmedla för omgivningen om missförhållandena de tvingas leva med.

Berättelsen sträcker sig från misshandel och missbruk i hemmet som liten flicka, fram till den vuxna Jackie som försöker återhämta sig i efterdyningarna efter sitt medverkande i skandaldokusåpan Paradise Hotel. Hon berättar om sitt behov av att få ta hand om andra människor, om hennes överreaktioner och dramatiska sida, om sin svartsjuka och hämndaktioner, om den äldsta broderns död, om lögner och om mindre smickrande beteenden. Faderns kärleksfulla brev följer som en röd tråd genom berättelsen, för att slutligen helt försvinna, då hans svek mot dottern blir för stora. Jakten efter att höra hemma någonstans, att få tillhöra en familj och en gemenskap är Jackies stora drivkraft, som inte går att kombinera med faderns ständiga svek.

Det är en verklighet som ligger lika långt från min som Guillous Ondskan, men trots detta delar jag och Jackie sorgen och förtvivlan över den ständiga tron att en vacker dag så kommer vår far stå där, som en räddande ängel, eller i alla fall som den närvarande och kärleksfulla far som vi hoppas på. Man kan tycka att en faders kärlek borde vara given för vart barn, men tyvärr är verkligheten inte sån. Själv har jag alltid haft en närvarande mor, någonting som Jackie inte heller har haft. Hon började livet vilsen och fortsatte på den vägen. Den är skrämmande, tårfylld och samtidigt väldigt tonårsupprorig där sympatin lyser med sin frånvaro. Vacker och utlämnande hemsk samtidigt.
För henne blir boken som en bearbetning av ett tidigare liv som hon inte vill tillbaka till, för mig blir boken som en lång lista på löften på saker som jag aldrig någonsin ska utsätta min nyfödda son för.

onsdagen den 12:e mars 2014

Strindsbergs Siri

Som Strindberg-fan var det med stor nyfikenhet och höga förväntningar som jag kastade mig över Lena Einhorns biografi över August Strindbergs första hustru, Siri. Äntligen så skulle jag få veta mer om denna kvinna som alltid stått i Strindbergs skugga, denna kvinna som verkar vara av det starkare och tåligare virket, och framför allt: förhoppningsvis så skulle jag få veta mer om den påstådda otrohetsaffären som hon sägs ha haft med en kvinnlig väninna. Men först och främst: jag skulle få veta mer om en av dessa kvinnor som stått bakom Strindberg genom alla hans nycker och galenskaper.

Vi får lära känna Siri i det att hon träffar Strindberg. Vi får ta avsked av henne i och med att skilsmässan gått igenom och hennes liv går vidare.

Genom 341 sidor förblir hon enbart Strindbergs Siri. Strindbergs första hustru. Hon får aldrig eget liv, hon får aldrig flyga iväg på egna vingar. Hon står ständigt i Strindbergs skugga, varje skiftning, varje inslag på hennes livsväg är alla beroende av Strindberg. De är aldrig  beroende av henne själv. Det är alltid Strindbergs skugga som faller över allt hon gör och upplever.

Det blir så tragiskt så det nästan gör ont. Bokens titel blir så genomfalsk. Hon går från att vara Siri von Essen till Siri Strindberg tillbaka till Siri Von Essen igen. Hon blir aldrig någonsin enbart Siri genom romanen. Inte på en sida eller genom en anekdot lyckas Einhorn skaka av Strindbergs skugga. Vi får aldrig lära känna Siri, veta vad hon vill och tycker - om det inte står i kontrast till Strindbergs vilja och tycke.

Siris vackra profil blir som frusen i tiden, fast som Strindbergs första hustru. Vad hon kan tänkas ha för påverkan på honom får vi inte veta. Hon blir som en pappdocka som enbart kan iklädas attribut hänvisade till Strindberg. Aldrig tvärtom. Hon lämnar inga avtryck, hon åstadkommer ingenting själv. Hon är bara den första hustrun till en av Sveriges största författare genom tiderna. Vare sig mer eller mindre. Einhorn gör henne vacker till utseendet, intetsägande till personligheten. Strindbergs påstådda kvinnohat återspeglas i Einhorns text och blir där till kvinnoförakt, negligerande av verkligheten och återför kvinnan till sin rätta plats: enbart som ett
kuttersmycke.

Om den påstådda otrohetsaffären med den kvinnliga väninnan? Jodå, där utgår Einhorn för att det är sanningen.

torsdagen den 6:e mars 2014

40 värsta boktitlarna och bokomslagen någonsin

Den här listan över 40 värsta boktitlarna och bokomslagen någonsin är helt klockren. Kan inte ens komma på vilken som är min favorit, men Images you should not masturbate to ligger bra till!

fredagen den 28:e februari 2014

Allting förberett - på bokfronten i alla fall

Jo, jag vet, det har varit väldigt tyst på bloggen här på sistone. Det har varit en omtumlande tid med alldeles för många av livets naturliga inslag under alldeles för kort tid. Men nu äntligen har saker och ting lugnat ned sig. I ärlighetens namn har det till och med lugnat ned sig så pass mycket att mina dagar numera är helt oplanerade och lugna. I alla fall för en kortare tid framöver. Förra veckan påbörjade jag nämligen min mammaledighet, och jag sitter nu här och bara väntar på att den lilla bebisen inne i magen ska komma ut. Nog för att det är en vecka kvar till planerat datum, men i alla fall. Detta börjar bli lite långtråkigt.

Dock medför denna väntan en stor fördel: jag har alldeles för ont för att orka röra mig längre sträckor, och vad finns det då för någonting bättre att ägna sig åt, än att läsa? Och det finns gott om böcker att läsa här hemma. lånade böcker står radade högst upp på bokhyllan, och här försöker det avverkas i snabbast möjliga hastighet. Och så en massa nyinförskaffade böcker också, som pockar på uppmärksamhet.


Så, början av föräldraledigheten får ändå ses som förberedd; i alla fall på läsefronten. På alla andra fronter? Kan man någonsin vara helt förberedd på att få in ett nytt liv i hemmet?


fredagen den 10:e januari 2014

tisdagen den 17:e december 2013

En fjärde milleniumbok?!

Tydligen så är det nu bestämt att det ska bli en fjärde bok om Lisbet Salander och Mikael Blomkvist. Och det är då inte den av Stieg Larsson påbörjade fjärde bok som ska slutföras, utan det är en helt ny bok som ska skrivas, denna gång av David Lagercrantz.

Stieg Larssons sambo Eva Gabrielsson sammanfattar situationen på ett utomordentligt bra sätt: "Osmakligt att försöka göra mer pengar". Just ordet "osmakligt" är alldeles för talande i denna situation.

Jag hoppas det visar sig att Eva Gabrielsson har rätt, att Nordstedt inte har rätt till att göra så här. Någonting måste väl ändå få vara heligt, även i denna soppa?

måndagen den 9:e december 2013

Vad hände med Boris Pasternak?

Återigen så upphör jag tyvärr inte att förvånas över utbudet av böcker i Sverige av idag. Till kursen Rysk skönlitteratur på avancerad nivå som jag för tillfället läser vid Stockholms Universitet, återfinns Boris Pasternaks klassiska Doktor Zjivago på litteraturlistan. Att den romanen i sig finns med känns väldigt självklart. Trots allt så tilldelades ju Pasternak Nobelpriset i litteratur 1958, och just faktumet att han utifrån den rådande situationen och hans personliga ställning i dåvarande Sovjetunionen medförde att han var tvungen att tacka nej till priset, gör ju att hans författarskap blir än mer intressant. För att inte tala om just Doktor Zjivago som från början inte fick ges ut i Sovjetunionen, och gavs därför först ut på italienska.

Så döm av min stora förvåning när det visar sig att Doktor Zjivago inte längre ges ut på svenska. På bokus.com återfinns enbart tre titlar av Pasternak, där den mest kända titeln som sagt totalt lyser med sin frånvaro. Den trycks inte längre, och är därmed väldigt svår att få tag på.

Visst finns den på biblioteken, men i och med att en hel kurs ska läsa romanen samtidigt, så blir det fort ganska barskrapat på denna titel i Stockholm stad - tack gode gud så verkar det enbart vara jag som bor i Sollentuna på den här kursen. Så ett låneexemplar finns i trygg förvaring hos mig för tillfället.

Men irriterande är det fortfarande. På något sätt så tycker man ju att verken signerade Nobelpristagare i litteratur borde leva vidare, på något sätt. Inte bara dö den långsamma döden genom att översättningar inte längre ges ut.

Dock är det just specifikt på svenska som den inte längre ges ut. Är du duktig på språk så kan du köpa den på engelska, italienska, ryska...

Eller helt enkelt se TV-serien med Kiera Knightley. Vilket faktiskt låter som en mycket trevligare sysselsättning, för trots allt - efter ungefär 100 sidor - Boris Pasternak och hans Doktor Zjivago är inte vare sig rolig eller lättläst...