torsdag 17 juli 2014

Lästipshjälp i scifi- och fantasydjungeln

Det är inte alltid så enkelt att veta vad man ska ge sig på att läsa härnäst. I ärlighetens namn så finns det ju så mycket där ute att läsa, sånt man vill läsa och sådant man vill ha läst.

I vanlig ordning så finns hjälp alltid att finna på internet. Eller hjälp och hjälp, jag är inte helt säker på om denna inte bara strular till det hela än mer än den faktiskt hjälper till. Men rolig är den i alla fall. Och det kaos den återger speglar nog genren i sin helhet...


onsdag 9 juli 2014

Rött hot på guldfärgad bakgrund

Tom Clancy tillhör kategorin författare som tyvärr lämnat oss alldeles för tidigt då han gick bort förra året, endast 66 år gammal. Året innan gavs sista delen i romansviten om Jack Ryan ut, Rött hot, som  Clancy skrev tillsammas med Mark Greaney.

I och för sig så är jag inte helt säker på att Rött hot faktiskt skulle vara de sista delen i romansviten, men oavsett vilket så blev det ett värdigt slut för Jack Ryan, vars politiska och militära äventyr vi fick börja stifta bekantskap med i Jakten på Röd Oktober. Ryan har gått hela vägen från USA:s marinkår via Wall Street och CIA till att nu vara bosatt i Vita Huset och verka som USA:s president.

Rött Hot handlar dock inte i någon större utsträckning om president Jack Ryan, utan mer om hans son, Jack Ryan Jr. som jobbar för det topphemliga Kollegiet, en sammanslutning av agenter som lyder direkt under Vita Huset utan att någon egentligen vet att de existerar. Och därmed behöver Vita Huset i värsta fall inte heller ansvara för vad de gör.

Även hotet och den ständiga fiende har förändrats över åren. Inte ens för amerikanerna verkar ryssen vara speciellt farlig, i alla fall inte som organisation. Här är det Kina som står för ondskan, ett Kina på ekonomisk frammarsch, men som kört ekonomin i botten. För att rädda både hedern och landet beslutar Kinas president att det är dags att återta herraväldet över vattnet kring Kina. Denna önskan tas glatt emot av den kinesiska militären, som i sin tur bestämmer sig för att gå ytterligare ett steg längre. En modern agentroman kräver ett cyberkrig.

I vanlig ordning när Clancy är i farten så känns det genomarbetat och välskrivet. Ingenting är enkelt och han tar inga större bakvägar för att göra det enkelt för sig. Att bedriva cyberkrig mot ett annat land kräver oerhörda kunskaper och tillgångar. Här förenklas det inte till en enda hjärna som styr allt. Kinas kollektiva tänkande under en stark ledare blir hjärnan liksom den svaga länken i detta krig.

Det är spännande i 760 sidor. Även om fingrarna tröttnar på att hålla uppe den tjocka pocketboken så vill man inte lägga ifrån sig den. Det är lite som att läsa en film, var och varannan detalj finns återberättad så som man hade sett det i en actionfilm. Det onödiga dödandet som förekommer i alla krig återberättas här. Allt utan för stora och detaljrika beskrivningar som hade varit alldeles för svårt att ta in. Det behövs inte heller. Däremot behövs helt klart rollbetäckningen som finns i början av romanen. För i vanlig ordning när vi kommer till agentberättelser, oavsett om det är film eller bok, så är det alldeles för mycket folk för att man ska orka hålla ordning på dem alla. Även om Clancy gör ett bra jobb numera att ta hand om alla och ge dem karaktärsbeskrivningar, någonting han lärt sig på vägen genom sitt författarskap.

Dock är det en stor sak jag stör mig på med romanen: om den nu heter RÖTT hot, så borde väl boken vara röd, och inte guldfärgad? Tänk så mycket en sådan liten sak kan reta hjärnan...

lördag 19 april 2014

En rövardotters liv

Lars-Inge Svartenbrandt, numera Lars Ferm, brukar kallas för Sveriges farligaste brottsling, ett epitet som jag personligen inte alltid förstått mig på. För mig kommer han alltid att vara mannen som lagom berusad fick för sig att efter ett genomfört rån fly per cykel. Ett påhitt som ledde till ytterligare ett fängelsestraff. Han har tillbringat större delen av sitt liv inlåst, så speciellt farlig känns han väl inte?

Men efter att ha läst hans dotter Jackie Ferms självbiografi Rövardotter så börjar man förstå varför han kallas för Sveriges farligaste brottsling, även om det inte är denna del av Svartenbrandts liv som pressens rubrikmakare haft i åtanke. För sin egen familj, här med dottern i fokus, är han verkligen livsfarlig.

Med en far som till största delen sitter bakom lås och bom och med en mor som är alkoholist och missbrukare, blir Jackie och hennes två yngre bröder fall för myndigheterna. Vid 11 års ålder är det Jackie som beskyddar och tar hand om sina bröder, då de till slut blir fosterhemsplacerade var och en på sitt håll, som om de blir straffade för brott som de själva aldrig har begått. Mest skrämmande är nog dock att en kvinna på enbart 23 år kan skriva en självbiografi på hela 380 sidor.

Jackie berättar öppenhjärtligt och med nästan förvånansvärd sund syn på sin uppväxt vid olika fosterhem och institut. Berättelsen börjar med vistelsen på behandlingshemmet Rosenkullen, där både psykisk och fysisk misshandel och sexuella trakasserier var en del av vardagen. Det är berättelser som får Jan Guillous Ondskan att mest framstå som rika människor ilandsproblem. För utlämnad av myndigheterna till ledningen på Rosenkullen finns det ingenting Jackie och de övriga inlåsta tjejerna kan göra för att förbättra situationen eller ens förmedla för omgivningen om missförhållandena de tvingas leva med.

Berättelsen sträcker sig från misshandel och missbruk i hemmet som liten flicka, fram till den vuxna Jackie som försöker återhämta sig i efterdyningarna efter sitt medverkande i skandaldokusåpan Paradise Hotel. Hon berättar om sitt behov av att få ta hand om andra människor, om hennes överreaktioner och dramatiska sida, om sin svartsjuka och hämndaktioner, om den äldsta broderns död, om lögner och om mindre smickrande beteenden. Faderns kärleksfulla brev följer som en röd tråd genom berättelsen, för att slutligen helt försvinna, då hans svek mot dottern blir för stora. Jakten efter att höra hemma någonstans, att få tillhöra en familj och en gemenskap är Jackies stora drivkraft, som inte går att kombinera med faderns ständiga svek.

Det är en verklighet som ligger lika långt från min som Guillous Ondskan, men trots detta delar jag och Jackie sorgen och förtvivlan över den ständiga tron att en vacker dag så kommer vår far stå där, som en räddande ängel, eller i alla fall som den närvarande och kärleksfulla far som vi hoppas på. Man kan tycka att en faders kärlek borde vara given för vart barn, men tyvärr är verkligheten inte sån. Själv har jag alltid haft en närvarande mor, någonting som Jackie inte heller har haft. Hon började livet vilsen och fortsatte på den vägen. Den är skrämmande, tårfylld och samtidigt väldigt tonårsupprorig där sympatin lyser med sin frånvaro. Vacker och utlämnande hemsk samtidigt.
För henne blir boken som en bearbetning av ett tidigare liv som hon inte vill tillbaka till, för mig blir boken som en lång lista på löften på saker som jag aldrig någonsin ska utsätta min nyfödda son för.

onsdag 12 mars 2014

Strindsbergs Siri

Som Strindberg-fan var det med stor nyfikenhet och höga förväntningar som jag kastade mig över Lena Einhorns biografi över August Strindbergs första hustru, Siri. Äntligen så skulle jag få veta mer om denna kvinna som alltid stått i Strindbergs skugga, denna kvinna som verkar vara av det starkare och tåligare virket, och framför allt: förhoppningsvis så skulle jag få veta mer om den påstådda otrohetsaffären som hon sägs ha haft med en kvinnlig väninna. Men först och främst: jag skulle få veta mer om en av dessa kvinnor som stått bakom Strindberg genom alla hans nycker och galenskaper.

Vi får lära känna Siri i det att hon träffar Strindberg. Vi får ta avsked av henne i och med att skilsmässan gått igenom och hennes liv går vidare.

Genom 341 sidor förblir hon enbart Strindbergs Siri. Strindbergs första hustru. Hon får aldrig eget liv, hon får aldrig flyga iväg på egna vingar. Hon står ständigt i Strindbergs skugga, varje skiftning, varje inslag på hennes livsväg är alla beroende av Strindberg. De är aldrig  beroende av henne själv. Det är alltid Strindbergs skugga som faller över allt hon gör och upplever.

Det blir så tragiskt så det nästan gör ont. Bokens titel blir så genomfalsk. Hon går från att vara Siri von Essen till Siri Strindberg tillbaka till Siri Von Essen igen. Hon blir aldrig någonsin enbart Siri genom romanen. Inte på en sida eller genom en anekdot lyckas Einhorn skaka av Strindbergs skugga. Vi får aldrig lära känna Siri, veta vad hon vill och tycker - om det inte står i kontrast till Strindbergs vilja och tycke.

Siris vackra profil blir som frusen i tiden, fast som Strindbergs första hustru. Vad hon kan tänkas ha för påverkan på honom får vi inte veta. Hon blir som en pappdocka som enbart kan iklädas attribut hänvisade till Strindberg. Aldrig tvärtom. Hon lämnar inga avtryck, hon åstadkommer ingenting själv. Hon är bara den första hustrun till en av Sveriges största författare genom tiderna. Vare sig mer eller mindre. Einhorn gör henne vacker till utseendet, intetsägande till personligheten. Strindbergs påstådda kvinnohat återspeglas i Einhorns text och blir där till kvinnoförakt, negligerande av verkligheten och återför kvinnan till sin rätta plats: enbart som ett
kuttersmycke.

Om den påstådda otrohetsaffären med den kvinnliga väninnan? Jodå, där utgår Einhorn för att det är sanningen.

torsdag 6 mars 2014

40 värsta boktitlarna och bokomslagen någonsin

Den här listan över 40 värsta boktitlarna och bokomslagen någonsin är helt klockren. Kan inte ens komma på vilken som är min favorit, men Images you should not masturbate to ligger bra till!

fredag 28 februari 2014

Allting förberett - på bokfronten i alla fall

Jo, jag vet, det har varit väldigt tyst på bloggen här på sistone. Det har varit en omtumlande tid med alldeles för många av livets naturliga inslag under alldeles för kort tid. Men nu äntligen har saker och ting lugnat ned sig. I ärlighetens namn har det till och med lugnat ned sig så pass mycket att mina dagar numera är helt oplanerade och lugna. I alla fall för en kortare tid framöver. Förra veckan påbörjade jag nämligen min mammaledighet, och jag sitter nu här och bara väntar på att den lilla bebisen inne i magen ska komma ut. Nog för att det är en vecka kvar till planerat datum, men i alla fall. Detta börjar bli lite långtråkigt.

Dock medför denna väntan en stor fördel: jag har alldeles för ont för att orka röra mig längre sträckor, och vad finns det då för någonting bättre att ägna sig åt, än att läsa? Och det finns gott om böcker att läsa här hemma. lånade böcker står radade högst upp på bokhyllan, och här försöker det avverkas i snabbast möjliga hastighet. Och så en massa nyinförskaffade böcker också, som pockar på uppmärksamhet.


Så, början av föräldraledigheten får ändå ses som förberedd; i alla fall på läsefronten. På alla andra fronter? Kan man någonsin vara helt förberedd på att få in ett nytt liv i hemmet?