onsdagen den 12:e mars 2014

Strindsbergs Siri

Som Strindberg-fan var det med stor nyfikenhet och höga förväntningar som jag kastade mig över Lena Einhorns biografi över August Strindbergs första hustru, Siri. Äntligen så skulle jag få veta mer om denna kvinna som alltid stått i Strindbergs skugga, denna kvinna som verkar vara av det starkare och tåligare virket, och framför allt: förhoppningsvis så skulle jag få veta mer om den påstådda otrohetsaffären som hon sägs ha haft med en kvinnlig väninna. Men först och främst: jag skulle få veta mer om en av dessa kvinnor som stått bakom Strindberg genom alla hans nycker och galenskaper.

Vi får lära känna Siri i det att hon träffar Strindberg. Vi får ta avsked av henne i och med att skilsmässan gått igenom och hennes liv går vidare.

Genom 341 sidor förblir hon enbart Strindbergs Siri. Strindbergs första hustru. Hon får aldrig eget liv, hon får aldrig flyga iväg på egna vingar. Hon står ständigt i Strindbergs skugga, varje skiftning, varje inslag på hennes livsväg är alla beroende av Strindberg. De är aldrig  beroende av henne själv. Det är alltid Strindbergs skugga som faller över allt hon gör och upplever.

Det blir så tragiskt så det nästan gör ont. Bokens titel blir så genomfalsk. Hon går från att vara Siri von Essen till Siri Strindberg tillbaka till Siri Von Essen igen. Hon blir aldrig någonsin enbart Siri genom romanen. Inte på en sida eller genom en anekdot lyckas Einhorn skaka av Strindbergs skugga. Vi får aldrig lära känna Siri, veta vad hon vill och tycker - om det inte står i kontrast till Strindbergs vilja och tycke.

Siris vackra profil blir som frusen i tiden, fast som Strindbergs första hustru. Vad hon kan tänkas ha för påverkan på honom får vi inte veta. Hon blir som en pappdocka som enbart kan iklädas attribut hänvisade till Strindberg. Aldrig tvärtom. Hon lämnar inga avtryck, hon åstadkommer ingenting själv. Hon är bara den första hustrun till en av Sveriges största författare genom tiderna. Vare sig mer eller mindre. Einhorn gör henne vacker till utseendet, intetsägande till personligheten. Strindbergs påstådda kvinnohat återspeglas i Einhorns text och blir där till kvinnoförakt, negligerande av verkligheten och återför kvinnan till sin rätta plats: enbart som ett
kuttersmycke.

Om den påstådda otrohetsaffären med den kvinnliga väninnan? Jodå, där utgår Einhorn för att det är sanningen.

torsdagen den 6:e mars 2014

40 värsta boktitlarna och bokomslagen någonsin

Den här listan över 40 värsta boktitlarna och bokomslagen någonsin är helt klockren. Kan inte ens komma på vilken som är min favorit, men Images you should not masturbate to ligger bra till!

fredagen den 28:e februari 2014

Allting förberett - på bokfronten i alla fall

Jo, jag vet, det har varit väldigt tyst på bloggen här på sistone. Det har varit en omtumlande tid med alldeles för många av livets naturliga inslag under alldeles för kort tid. Men nu äntligen har saker och ting lugnat ned sig. I ärlighetens namn har det till och med lugnat ned sig så pass mycket att mina dagar numera är helt oplanerade och lugna. I alla fall för en kortare tid framöver. Förra veckan påbörjade jag nämligen min mammaledighet, och jag sitter nu här och bara väntar på att den lilla bebisen inne i magen ska komma ut. Nog för att det är en vecka kvar till planerat datum, men i alla fall. Detta börjar bli lite långtråkigt.

Dock medför denna väntan en stor fördel: jag har alldeles för ont för att orka röra mig längre sträckor, och vad finns det då för någonting bättre att ägna sig åt, än att läsa? Och det finns gott om böcker att läsa här hemma. lånade böcker står radade högst upp på bokhyllan, och här försöker det avverkas i snabbast möjliga hastighet. Och så en massa nyinförskaffade böcker också, som pockar på uppmärksamhet.


Så, början av föräldraledigheten får ändå ses som förberedd; i alla fall på läsefronten. På alla andra fronter? Kan man någonsin vara helt förberedd på att få in ett nytt liv i hemmet?


fredagen den 10:e januari 2014

tisdagen den 17:e december 2013

En fjärde milleniumbok?!

Tydligen så är det nu bestämt att det ska bli en fjärde bok om Lisbet Salander och Mikael Blomkvist. Och det är då inte den av Stieg Larsson påbörjade fjärde bok som ska slutföras, utan det är en helt ny bok som ska skrivas, denna gång av David Lagercrantz.

Stieg Larssons sambo Eva Gabrielsson sammanfattar situationen på ett utomordentligt bra sätt: "Osmakligt att försöka göra mer pengar". Just ordet "osmakligt" är alldeles för talande i denna situation.

Jag hoppas det visar sig att Eva Gabrielsson har rätt, att Nordstedt inte har rätt till att göra så här. Någonting måste väl ändå få vara heligt, även i denna soppa?

måndagen den 9:e december 2013

Vad hände med Boris Pasternak?

Återigen så upphör jag tyvärr inte att förvånas över utbudet av böcker i Sverige av idag. Till kursen Rysk skönlitteratur på avancerad nivå som jag för tillfället läser vid Stockholms Universitet, återfinns Boris Pasternaks klassiska Doktor Zjivago på litteraturlistan. Att den romanen i sig finns med känns väldigt självklart. Trots allt så tilldelades ju Pasternak Nobelpriset i litteratur 1958, och just faktumet att han utifrån den rådande situationen och hans personliga ställning i dåvarande Sovjetunionen medförde att han var tvungen att tacka nej till priset, gör ju att hans författarskap blir än mer intressant. För att inte tala om just Doktor Zjivago som från början inte fick ges ut i Sovjetunionen, och gavs därför först ut på italienska.

Så döm av min stora förvåning när det visar sig att Doktor Zjivago inte längre ges ut på svenska. På bokus.com återfinns enbart tre titlar av Pasternak, där den mest kända titeln som sagt totalt lyser med sin frånvaro. Den trycks inte längre, och är därmed väldigt svår att få tag på.

Visst finns den på biblioteken, men i och med att en hel kurs ska läsa romanen samtidigt, så blir det fort ganska barskrapat på denna titel i Stockholm stad - tack gode gud så verkar det enbart vara jag som bor i Sollentuna på den här kursen. Så ett låneexemplar finns i trygg förvaring hos mig för tillfället.

Men irriterande är det fortfarande. På något sätt så tycker man ju att verken signerade Nobelpristagare i litteratur borde leva vidare, på något sätt. Inte bara dö den långsamma döden genom att översättningar inte längre ges ut.

Dock är det just specifikt på svenska som den inte längre ges ut. Är du duktig på språk så kan du köpa den på engelska, italienska, ryska...

Eller helt enkelt se TV-serien med Kiera Knightley. Vilket faktiskt låter som en mycket trevligare sysselsättning, för trots allt - efter ungefär 100 sidor - Boris Pasternak och hans Doktor Zjivago är inte vare sig rolig eller lättläst...

torsdagen den 5:e december 2013

ABF om feminism, sci-fi och fantasy

ABF i Stockholm har precis avslutat en kortare föredragsserie som gått under titeln "Samtidsmonster och parallella världar." Sammanlagt så blev det tre föredrag, varav jag hade glädjen att kunna gå på de två sista: "Monstret som politisk varelse" och så igår kväll "Feminism, sci-fi och fantasy".

Inledningsvis måste jag få säga att jag tycker detta har varit ett underbart initiativ från ABF:s sida, väldigt intressanta frågeställningar och kul att man rör sig utanför litteraturens finrum, framför allt så här i de mansdominerade nobelprisdagarna.

Men gårdagens föredrag gav mig enbart en bittter eftersmak. En bitter eftersmak som framför allt kommer ifrån att ingen av de tre föredragarna hade någon som helst koll på feminism och vad det är för någonting. Efter mindre än fem minuter har de fastslagit att en roman enbart kan vara feministisk om den är skriven av en kvinnlig författare och har en kvinnlig huvudrollsinnehavare. På en gång rättar vi in oss i ledet efter Valerie Solanas och hennes SCUM-manifest, redo att skjuta ned första bästa homosexuell man (Alan Ball ligger nog verkligen i farozonen här).

Och min enda känsla är: Har vi inte kommit längre än så här? Har vi kvinnor nu sjunkit så lågt att vi drar alla män över en kam, komstaterar att alla män är djur, sivn och levande dildos, och allt de gör går emot feminismen och någon form av hopp om lika människovärde oavsett kön?

Tyvärr så visar det sig att det är precis så lågt vi har sjunkit, eller i alla fall de båda paneldeltagarna Karin Tidbeck och Nene Ormes. Exempel på exempel radas upp utifrån sci-fi och fantasy, där kvinnor förtrycks, utsätts för sexuella hot eller bara i största allmänhet blir sexualiserade och objektifierade. (Lesbiska kvinnor negligeras effektivt i denna del av debatten: det är obekvämt, en kvinna kan väl inte titta på en annan kvinnas bröst? Vad gör vi med feminismen nu då? Aj, det gör ont, vi stoppar huvudet i sanden och låtsas som ingenting.)

Mot detta står: den kvinnliga författaren som skriver om en kvinnlig huvudrollsinnehavare.

Twilight Saga blev precis förflyttad till att gå i bräschen för den moderna feminismen inom fantasyn. Det trodde ni väl aldrig?

Varenda nerv i min kropp vill bara skrika rakt ut: man är inte feminist bara för att man är kvinna! Man är inte emot feminism bara för att man inte är kvinna!

Om man nu ska se på litteraturen utifrån en sociokulturellt och feministiskt perspektiv så som paneldeltagarna valt att göra, så borde man väl snarare fråga sig vilken typ av hegemoni som återspeglar sig i romanerna. Vilket roll har de kvinnliga karaktärerna i hegemonin? Är de offer, är de självständiga, slåss de för sin rätt som människa? Ses de på som om de vore människor eller som objekt?

Men nej, vi fortsätter på samma spår: det namedroppas författare och romantitlar in i förgängligheternas förgänglihet. För det är enbart det som kvarstår som argument för paneldeltagarna.

Själv går jag därifrån, mer ledsen och urholkad, än förbannad. Att ta debatten så där i slutskedet? Jag börjar förstå Sheldon Coopers uppgivenhet för Penny. Men däremot förstår jag inte att han fortsätter försöka argumentera vetenskap med henne.