Falco

Sommaren brukar ju vara deckarläsarens höjdpunkt. Men denna sommars värme medförde i ärlighetens namn inte att det blev speciellt mycket läsande överhuvudtaget. Så den där deckaren jag skulle ha läst ut för alldeles för länge sen fick stryka på foten när jag försökte fly värmen och överleva i skuggan. Vilket känns ganska så tråkigt. Att få läsa och ta det lugnt är ju ändå något av det bästa med sommaren. Men nu blir det i stället att försöka se fram emot gråa höstkvällar i soffan, med filt och te.

Men hur det nu är gick till så blev jag ändå klar med senaste delen i Hercules-serien, Falco, som Mons Kallentoft har skrivit tillsammans med Anna Carolina. Och en sak kan vi fastslå redan från början: Att Kallentoft bytt medförfattare har inte haft någon som helst påverkan på graden av spänning eller utbudet av hemskheter och tortyr. Fortfarande, mqan vill verkligen bara läsa vidare, bläddra på och framför allt bara hoppas på att det ska sluta bra.

Romanen börjar med ett terrordåd utfört av en ung flicka i tunnelbanan där Zack väntar på att på få gå på ett tåg. Därifrån blir en polis mördad. I detta hemska Stockholm har Zack hittat en ny flickvän och verkar kunna gå vidare i livet, samtidigt, som han brottas med en magkänsla om att terrordådet inte var ett ren terrordåd, utan att han på något sätt var ett av de tilltänkta offrena.


Precis som de tidigare böckerna är det mycket våld och blod och tortyrliknande bilder. Men samtidigt spelar den mer på det psykiska planet än de övriga böckerna. Det genomgående temat för Falco är frågan vem man egentligen kan lita på och därmed pekar på hur sårbar var människa är. Oavsett muskler, uniform, vapen, pengar, ursprung: alla är vi sårbara. Alla är vi rädda för att såra fel människa och frågar oss hur stora felsteg vi kan ta och ändå blir förlåtna.

Det enda negativa jag kan tänkas säga om boken är att den är lite för förutsägbar på sina ställen. Tyvärr får jag inte en sån där ordentligt "aha" eller "va fan"-upplevelse, som jag trodde jag skulle få, med tanke på hur författarna valt att bygga upp mysteriet. Men trots det, det är en väldigt välskriven roman, nästna på gränsen till skolexempel på genren, och som bjuder på vissa överraskningsmoment.

Så för er som liksom jag inte är speciellt förtjusta i (svenska) deckare, så rekommenderar jag helt klart denna kriminalroman. Kvalitet, välskriven och samhällsmedveten.