måndag 26 september 2011

Cafe Sodom


Tänk vilka skumma vägar som verkligheten leder in en på ibland. Jag skulle förbi en sytillbehörsaffär på Söders höjder härom dan efter jobbet. Tyvärr så stänger affären redan klockan 17, så det var bara att låta flexkontot få lida. Dock så kunde man ju ge sig katten på att affären självklart var stängd när man kom dit. Så vad gör man då, om man befinner sig på Söders höjder och är smått irriterad?
Självklart så går man ner från backen från Brännkyrka gata ned till Bellmansgatan. Och nej, det är inte endast namnet på gatan som leder en dit, utan tillika Café Sodom. Ett cafe som verkligen sprudlar av kultur och framförallt litteratur. Även om lokalerna i sig kanske inte är så mycket att skryta med, så är stämningen det. En stämning som byggs upp av de kulturintresserade gästerna och böckerna på väggarna.
Litteraturstämningen är intet för intet. Café Sodom ägs av bokförlaget Vertigo. Detta smått kaxiga bokförlag som vågar så mycket mer än de övriga, etablerade. De som vågar ge ut markis de Sades noveller, som har Historien om O i sitt utbud, de som vågar ge sig på skräck och framför allt sex. Alla dessa romaner som en gång i tiden var bannlysta. Romaner och noveller som idag hör till litteraturhistorien, och som har en helt annan plats i litteraturens hjärta i dag än förr. Även om många av de verk som Vertigo ger ut än i dag fördöms av många människor, av mer hycklande och fasadbyggande människor måntro? ,  så finns det en plats för Vertigo och deras utbud. Och jag hoppas att det förblir så, censurens tid inom litteraturen är förhoppningsvis helt förbi, i alla fall här i Sverige och i västvärlden.
Så idag; en kopp kaffe för litteraturens fortlevande, även om den inte är mainstream!

måndag 19 september 2011

Jane Eyre - Den mediokra kvinnan

Att göra film av klassiker brukar vara problematiskt. Klassiker brukar vara en klassiker av flera orsaker, och den mest påtagliga av dessa orsaker är dess unika egenskaper, det som gjort dem odödliga. Språket, stilen, nyanser, så mycket går inte att föra över till filmen. Samtidigt så bidrar filmens värld också till att klassikerna förblir odöda och de når en större publik.

Utifrån de bilder som är släppta från filmatiseringen av Charlotte Brontës klassiker Jane Eyre så har man tagit fasta på det viktigaste inom romanen: Jane Eyres blotta uppenbarelse. För det är det som gör Jane Eyre till en klassiker som håller än i dag. Till skillnad mot så många andra hjältinnor både från den samtida litteraturen och den moderna, så är Jane Eyre medioker. Hon har inte ett vackert eller bedårande utseende, hon är inte överdrivet intelligent eller rapp i käften. Hon är helt sonika en helt vanlig kvinna som alla och envar kan relatera till. Till skillnad mot Jane Austens Emma eller Elisabeth så faller inte männen som furor så fort de får syn på dem.

På så sätt är Jane Eyre unik. Kärleken mellan Jane och mr Rochester växer fram med romanen. Den bygger inte på utseendefixering utan på den inre skönheten. Jane Eyre uppvisar samma problematik som återfinns i med modern litteratur som The Twilight Saga, med den klumpiga och bleka Bella, som söker efter att bli uppskattad och älskad för den hon är, få veta att hon duger för den hon är trots att hon inte är vacker, smidig och populär. Samma längtan som litteraturens kvinnliga läsare har och även hade 1847. Någonting som gör romanen läsvärd än idag.

onsdag 14 september 2011

"Betrakta mig endast som ett minne"

Har förkovrat mig ganska kungligt i en samling av August Strindbergs brev till sin yngsta dotter Anne-Marie och även en del brev till hennes moder och tillika Strindbergs sista hustru Harriet Bosse. Det är en samling fylld av kärlek och saknad. Den oerhörda kärleken till hustrun som endast överträffas av kärleken till dottern. 180 sidors ansträngningar att göra det bästa för dottern och även för hustrun. Trots det knappt ett år långa äktenskapet så behöll paret kontakten, och i flera år levde de son särbon, med delad vårdnad om den lilla dottern.

Han försörjde dottern, överröste henne med pengar, omtanke och presenter, till den grad att modern bad honom sluta. Dottern hade inte användning av så mycket pengar och saker. Men han fortsatte in i det sista. Han gav sin älskade dotter allt och mer därtill.

Även sina äldsta barn som han hade tillsammans med Siri von Essen fick en del av kakan. Men då dottern från äktenskapen med Frida Uhl hör av sig brevledes får hon till svar:

"Lev väl! Och betrakta mig endast som ett minne"

Hennes svar till fadern var:

"Du är inget minne för mig -! Kommer aldrig att bli det! [---] Du är min far!"

Alltid och för evigt den stora frågan. Ett äktenskap som snabbt slutar i skilsmässa och ett liv som övergår i den så kallade Infernokrisen, resulterar i detta behandlande av det gemensamma barnet.

Kan man någonsin förstå?

Det där med lokal litteratur

Lite charmigt är det på något sätt att läsa skönlitteratur skrivet av lokalförfattare. Skönlitteratur som utspelar sig i sitt eget närområde, eller i alla fall i ett område som man känner till väl. Få läsa beskrivningar av natur som man älskar eller hatar. Som att få läsa om Ulf Lundells kärlek till Gotland i Jack och många andra romaner. När man kan få drömma sig tillbaka till landskap man saknar och för alltid kommer älska.

Och visst, att vara en lokalförfattare drar ju självklart in en massa extra pengar. Beskrivningar av Stockholm har vi läst åh så många, men Fjällbacka, Ystad och Kumla är någonting helt annat. Och självklart så säljer böckerna bäst i hemorten.

Mons Kallentofts film noir-beskrivningar som Sommardöden av Linköping är charmiga på sitt sätt. Man kan följa med i Malins promenerade genom staden, man följer med och ser hur omgivningen ser ut. Visst, hans beskrivningar av hus är ofta äldre hus, han minns tillbaka till hur det såg ut här, när han växte upp här. Burger Kings uteservering är endast ett minne, och ett gammalt minne. Någon sådan har inte funnits sedan jag flyttade hit 2000.
Och visst, en viss konstnärlig frihet har självklart alla författare. Omgivningarna förändras för att passa in i historien, och vissa diskurser innehar större frihet än andra.
Men, för oss som bott eller bor i Linköping är det ungefär lika idiotiskt att placera Bosses glassbar på hospitalsgatan som att placera Eiffeltornet i London. Konstnärlig frihet eller inte, en viss trofasthet till verkligheten måste behållas. Förbundet mellan läsare och författare är och förblir heligt, något även dagens moderna författare måste ha i åtanke genom den konstnärliga processen. Och förbundet mellan de lokala läsarna och författarna är än hårdare.

För stora friheter stör historien, stör förbundet och förtroendet sjunker drastiskt. Bara att inse; det är inte minnet av den våldtagna och mördade Teresa som lever kvar, utan Bosses glassbars nya lokalisering.

tisdag 13 september 2011

Den homeriska frågan

Den homeriska frågan uppstod utifrån forskning, dispyter och allehanda gräl utifrån frågeställningen huruvida de faktiskt var endast en person, Homeros, som hade skrivit de två tunga verken Illiaden och Odyssén. Vissa ansåg det vara smått omöjligt att en person skulle ha skrivit båda verken, då de skiljer sig så markant åt både i historia och i språk, vilket ansågs vara bevis nog för att (minst) två olika personer skrivit dessa verk. Teorier finns också om att det faktiskt var en kvinna som skrev Odyssén.

Numera verkar dessa diskussioner ha dött ut, Homeros klassiska verk tillskrivs Homeros, och frågan verkar inte heller väcka så många starka känslor.

På senare år är det däremot William Shakespeare som har fått utstå kritik genom den homeriska frågan, och den kritiken har inte vara gudanådig. Man kan undra om det finns någon fråga inom litteraturvetenskapen som väcker så många starka känslor som detta om vem som faktiskt skrev Shakespeares alla verk.

Och visst finns det underlag till att anta att Shakespeare inte var ensam om att författa allt som idag tillskrivs Shakespeare. Med undantag av sådana antaganden som att Shakespeare knappt var skrivkunnig, så är det ett gigantiskt arbete han lämnat bakom sig, ett gigantiskt arbete som även är väldigt varierande, både i form, genre och språk. Egentlige så räcker det med att endast titta på A Midsummer Night´s Dream för att man ska få stifta bekantskap med Shakespeares oerhört varierande språk.

Nu senast är det inom filmens värld som Shakespeare och den homeriska frågan tas upp. Jag är skeptisk till att någon ny information kommer tas upp i denna film, eller att den kommer bringa någon större klarhet i frågan. Dock kan den vara spännande att se, kanske inte utifrån perspektivet den homeriska frågan, men däremot ur perspektivet Shakespeare.

Och slutligen så kan man fråga sig om det egentligen spelar någon roll vem som skrev Shakespeares verk. Vi kommer aldrig någonsin få reda på sanningen, vi kan endast filosofera. Och själv så önskar jag innerligt att det är en och samma person besatte den här kunskapen och förmågan att skriva så underbart vackert och varierande.

måndag 5 september 2011

God litteratur


En gammal litteraturlärare fastslog en gång i tiden på en föreläsning m populärlitteratur: ”Det är helt okej att inte tycka om en bok. Men ni ska kunna motivera varför!”
På den muntliga tentan fick jag sen ha en utläggning om en genre som jag inte uppskattar. På frågan på varför jag inte uppskattar den, svarade jag: ”Den ger mig ingenting”. Han skrattade och konstaterade att det var en bra orsak.
Och det är än i dag en ståndpunkt jag kvarstår vid. Bra litteratur ska ge läsaren någonting. Det behöver inte vara någonting världsomvändande, det behöver inte vara svaret på meningen med livet, det behöver inte ens vara ett svar på någonting väsentligt överhuvudtaget. Det behöver inte vara någon moralkaka på slutet. Det räcker med att man njutit av boken. Det viktiga är att läsaren inte känner att hon har slösat bort en massa timmar i onödan.
Man behöver inte uppskatta  August Strindberg, Selma Lagerlöf, Per Anders Fogelström eller ens Stieg Larsson eller Astrid Lindgren. Man måste inte tycka om deras böcker. Det finns inget krav på det. Utbudet av litteratur är tillräckligt stort för att det ska räcka till för alla smaker. Men finn gärna en orsak till varför ni inte gör det. För på så sätt så kan även deras litteratur ge er någonting. För litteratur är så mycket mer än bara en berättelse nedskriven på ett papper.
Vad det var för genre som jag inte tycker om? Cyberpunken. Den ger mig ingenting. Och i ärlighetens namn: jag förstår den inte ens.

fredag 2 september 2011

Vårt kulturarv

Vårt kulturarv säger mer om oss som människor och den historia vi har bakom oss än någonting annat. Och en ytterst viktig källa till vårt kulturarv är vår litteratur. Utifrån litteraturen så kan vi i princip lära oss mer om våra föregångare än vad historieböckerna kan göra. I princip. För historieböckerna har ju också haft litteraturen som underlag.

För hur kan vi annars veta hur grekerna levde 2000 före Kristus? Vilka Gudar de hade eller varför Parthenon byggdes? Vilka tankar och filosofier som låg till grund för skapandet av Forum Romanum? Eller vari västvärldens lagar grundar sig i, om det inte vore för Moses?
VI behöver inte ens ta oss så långt tillbaka. Genom romaner som Stolthet och Fördom och Emma så har vi lärt oss hur borgarklassen levde i Storbritannien under slutet av 1700-talet och hur kvinnans roll i samhället såg ut.
Eller varför inte ta oss ännu närmare vår nutid. Genom de svenska deckarna kan vi utläsa mycket om vårt samhälle under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet. Samhällets stämningar återspeglas på exemplariska sätt i väl skrivna deckare och polisromaner. Även den utvckling som samhället har genomgått återspeglar sig här. Jämför till exempel Lars GW Perssons Grisfesten med Den döende detektiven, eller varför inte Sjöwall/Wahlöös romaner med de nya Beckfilmerna eller Millenniumserien. Det är inte bara i litteraturens värld som våldet blivit råare.


Litteraturen är viktigare för oss än endast som tidsfördriv. Våra bokhyllor säger mer än vad vi tror. Även om man kan diskutera om pennan är det farligaste vapnet eller inte, så har den blivit en outsinlig källa för kunskap och tillika ett medel för yttrandefriheten.
Samtidigt som en god bok kan vara en underbar upplevelse att få ta sig igenom!