Vårt kulturarv säger mer om oss som människor och den historia vi har bakom oss än någonting annat. Och en ytterst viktig källa till vårt kulturarv är vår litteratur. Utifrån litteraturen så kan vi i princip lära oss mer om våra föregångare än vad historieböckerna kan göra. I princip. För historieböckerna har ju också haft litteraturen som underlag.
För hur kan vi annars veta hur grekerna levde 2000 före Kristus? Vilka Gudar de hade eller varför Parthenon byggdes? Vilka tankar och filosofier som låg till grund för skapandet av Forum Romanum? Eller vari västvärldens lagar grundar sig i, om det inte vore för Moses?
VI behöver inte ens ta oss så långt tillbaka. Genom romaner som Stolthet och Fördom och Emma så har vi lärt oss hur borgarklassen levde i Storbritannien under slutet av 1700-talet och hur kvinnans roll i samhället såg ut.
Eller varför inte ta oss ännu närmare vår nutid. Genom de svenska deckarna kan vi utläsa mycket om vårt samhälle under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet. Samhällets stämningar återspeglas på exemplariska sätt i väl skrivna deckare och polisromaner. Även den utvckling som samhället har genomgått återspeglar sig här. Jämför till exempel Lars GW Perssons Grisfesten med Den döende detektiven, eller varför inte Sjöwall/Wahlöös romaner med de nya Beckfilmerna eller Millenniumserien. Det är inte bara i litteraturens värld som våldet blivit råare.
Litteraturen är viktigare för oss än endast som tidsfördriv. Våra bokhyllor säger mer än vad vi tror. Även om man kan diskutera om pennan är det farligaste vapnet eller inte, så har den blivit en outsinlig källa för kunskap och tillika ett medel för yttrandefriheten.
Samtidigt som en god bok kan vara en underbar upplevelse att få ta sig igenom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar