Vampyrer intar Hogwarths

Alla unga vampyrer och deras blivande väktare är mer eller mindre inlåsta på St Vladimir's Academy, deras internatskola. Där undervisas de i alla tänkbara ämnen som kan vara relevanta för deras framtid, allt från matematik och hård fysisk träning till slavisk historia. De är unga, de är i sina senare tonår, och de står snart redo för att ta an de krafter som verkar utanför skolans skyddande murar. Men just nu handlar det om skvaller, om att vara nästan vuxen, om intriger, status och maktspel.

Känns det lite smått igen?


Tyvärr, den enda känsla jag får när jag läst första delen av Vampire Academy (Törst på svenska) av Richelle Meade, är just den: vampyrer har intagit Hogwarths.

Och om det nu är bra eller dåligt, det återstår att se.

Meade lyckas fånga det komplexa i att vara i tonåren, att slåss med sina sexuella känslor, att passa in och att tillhöra de populära. Förutom att vara inblandad i detta maktspel måste väktaren Rose även slåss för sin gode vän vampyren Lissas överlevnad. I vått och torrt ställer de båda vännerna upp för varandra, de gör nästan vad som helst för varann, de kan gå in i döden för varann. Så som goda vänner gör.

Mer spännande tycker jag det är att Meade har tagit fasta på vissa gamla vampyrteorier inom folkloren - att det finns två typer av vampyrer: de som föds till sådana och de som blir det efter döden. Här är alla vampyrer, moroi, födda till att vara vampyrer, och de lever ett vanligt, dödligt liv. Men de kan välja att bli en ondare version, en odödlig stroigoi, genom att döda en "vanlig" vampyr.

Men i övrigt finner man inte mycket från den gamla folkloren. Ingen blodstörst, inga djuriska drifter eller framfarter. Vampire Academy blir som någon snällare blandning av Harry Potter och Vampire Diaries, med mycket fokus på tonårsförälskelser och intriger i denna första bok. Men det ska bli väldigt spännande att se hur denna romansvit på sex böcker kommer att utvecklas.