Nu var det ett bra tag sedan jag såg den. I ärlighetens namn så har jag nog inte sett den sen den gick på bio förra sommaren. Och livet kring denna bok- och filmserie har ju varit väldigt högljutt sedan dess, framför allt med tanke på den senaste filmen i serien i Breaking Dawn part 1. Framför allt så har mycket kritik riktats mot detta med en ung tjej som överger sitt liv för sin ungdoms kärlek, tjejen som väljer att leva med sin ungdoms kärlek redan i unga år och väljer att behålla det barn som kan ta livet av henne redan i livmodern.Men när jag såg filmen så drabbades jag återigen av känslan av att jag anser detta liv endast vara överreklamerat, och frågan är om det inte grundar sig i någonting helt annat, som till exempel att Stephanie Meyer lyfte upp vampyrberättelsen till en helt annan nivå, som inte accepterats av många vampyrälskare. Vilket jag personligen mest anser tyda på inskränkthet, men, men...
Men visst och okej, berättelsen är orealistisk, och jag tycker inte man ska lägga alldeles för mycket vikt vid Bellas livsval, för trots allt... hon väljer ett liv med helt andra möjligheter än vad hon skulle ha utan Edward. Och samtidigt så tycker jag hennes livsval är lätta att förstå, för herregud, vilken otrolig kärlekshistoria. Man blir ju lätt väldigt avundsjuk, och önskar att denna osannolika kärlek som uppstår mellan olika karaktärer vore en del av verkligheten. Den odödliga kärlek som förekommer mellan inte bara Edward och Bella, utan mellan Ashley och Jasper, mellan Victoria och James, den kärlekshistoria som får henne att planera sanslösa hämndaktioner, kärleken Jacob hyser till Bella, den kärlek shape-shifterna hyser till varandra. Den är ju så underbar, det är den kärleken man själv vill uppleva.
För att inte tala om Edwards frieri till Bella:
"Jag lovar att älska dig varje ögonblick i evighet"
Det slår ju mr Dacys frieri till Elizabeth Bennet med hästlängder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar