Vill man vara ritkigt elak så kan man säga att Göran Rosenbergs roman Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz är ett billigt sätt att rida ut den uppgörlsevåg med Sveriges förflutna Jonas Gardell startade med Torka aldrig tårar utan handskar.
En viss sanning ligger det dock i detta uttalande, dock en sanning som inte gör Rosenbergs roman det minsta mindre läsvärd eller betydelsefull för vår litteratur och vår historia.
Rosenbergs roman är kanske inte först och främst en uppgörelse så mycket som ett utbrott av inneboende ilska och besvikelse över det sätt judarna behandlades i Sverige efter andra världskriget. Han vänder sig till sin far, han talar konstant till sin far, den far som tillsammans med den kvinna som ska bli Rosenbergs mor, överlever tiden i Auschwitz koncentrationsläger. De tog sig från den plats där järnvägen tog slut, hela vägen till Sverige och slutligen till Södertälje. Han beskriver ett Södertälje i förändring, en far i förändring, som vill gå vidare och skapa någonting nytt, får göra någonting nytt. Och framför allt få gottgörelse för det han blivit utsatt för av nazisterna.
Det senare är en klassisk byråkratisk djungel värdig dagens Försäkringskassan. Hur mycket nedsatt arbetsförmåga på grund av tvångsintagning på koncentrationsläger måste man lida av för att få någon ersättning av staten? Hur bevisar man att man har bestående skador som medför arbetsnedsättning på minst 25%, samtidigt som icke ytliga, synbara skador inte ersätts genom den tyska gottgörelsen? När psykiska skador inte räknas.
Och i Sverige förblev judar judar. Sverige visste inte vad de skulle göra, och intog klassisk svensk hållning: vi blundar och ler ett tag så löser det sig säkert.
Men minnena och bilderna från tiden i koncentrationslägrena sitter fast för resten av livet. Rosenbergs far har enbart funnit ett kort uppehåll i Södertälje på sin väg från Auschwitz. Det är en resa med ett oundvikligt slut, men samtidigt ett slut man inte vill höra. Man vill så mycket, man vill att allt ska ordna sig, liksom man vill att Gardells Benjamin och Rasmus ska få sitt lyckliga liv ihop.
Men så ser inte verkligheten ut. För även på denna punkt visste Sverige inte hur de skulle reagera, och när de väl gjorde det, så var det nog för sent, i alla fall för Rosenbergs pappa.
Södertälje förändrades, men för så många andra tog minnena över och världen står stilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar