Det är bara i kriminalromaner...

Det finns såna där små saker i romaner som jag ofta hakar upp mig på, inslag som är så långt från verkligheten då romanen gör anspråk på att vara väldigt verklighetstrogen. Jag håller för tillfället på att läsa Camilla Grebe och Åsa Träffs Innan du dog, och dessa författare har verkligen satsat stenhårt på att få med dessa infall som endast förekommer i kriminalromanen, som inte förekommer verkligheten. De där infallen som gör att romanen tyvärr blir svår att ta på allvar, och som även sänker slutbetyget för en roman totalt.

För trots allt så är det bara i kriminalromaner som:

* Hjälten/hjältinnan får ett mail mitt i natten, noterar att mailet har inkommit och därmed, för att öka spänningen, innan personen ens sett vad mailet handlar om, frågar sig vem som skickar mail mitt i natten.
Herregud, finns det någon normal person som ens funderar på vem som skickar mail mitt i natten? En av de stora fördelarna med mail är ju just att man kan skicka dessa när som helst på dygnet.

* Hjälten/hjältinnan får aldrig några spam i mailen.
Se punkten ovan. Vem får inte spam i tid och otid, och utgår från att mail skickade vid konstiga tidpunkter är just spam?

* Råkar av misstag visa den där obegripliga ledtråden de hittat för exakt rätt människa.
Jajamensann, hjältinnan hittar ett fotografi på en för henne helt okänd person. Vid ett enda tillfälle visas detta fotografi, det är när hon tappar det ur kalendern så det landar precis framför den enda människa som vet vem det är...

* Hjälten/hjältinnan som finner ledtrådar till ett gammalt oupplöst mord är gift med en polis.
Bara lite Camilla Läckberg-varning här...

* Hjältinnan (ja, nu håller vi oss till ett specifikt kön här...) har absolut ingen i sin omgivning så förstår henne och hennes jakt på sanningen. Och självklart, på grund av denna jakt som inte ens är fanatisk, blir lämnad av sin make.

* Hjälten/hjältinnan hittar ett gammalt vittne som inte litar på någon i hela världen, men självklart och omedelbart litar på hjälten/hjältinnan. Och sen självklart blir mördad.

* Trots att alla är emot hjälten/hjältinnan och inte tror på vederbörandes teorier, så visar det sig självklart att dessa teorier, trots tillfälliga bakslag, i slutändan är rätt.
En privatspanare lyckas lösa gamla mord som polisen och Leif GW Persson har gått bet på i alla år. Självklart.

Suck, kanske bäst att börja läsa Raymond Chandler eller Sjöwall/Wahlöö igen, innan jag tappar all tro på moderna kriminalromaner...