Mänskliga drifter, ödesdigra konsekvenser

Aldrig tidigare tror jag mig ha varit med om en titel som återspeglar innehållet så träffsäkert, som Christopher Pikes serie Thirst - Human Urges, Fatal Consequences. Den ständiga jakten efter närhet och kärlek leder verkligen bokstavligen till ödesdigra konsekvenser för den allra sista vampyren Sita.

Trots sina 5 000 år, så är hennes längtan fortfarande densamma som för oss unga, dödliga. Längtan efter någon att älska, någon som håller om en när åskan går.
Men för oss vanliga dödliga finns inte överhängande faror, det finns ingen som vill komma åt vårt blod för att bygga en oslagbar armé eller för att själv uppnå odödlighet.

Liksom i så många vampyrromaner genom tiderna finns gudstron med som en röd tråd genom berättelsen, går bredvid vampyren genom historien. Men här handlar det inte om att vara fördömd, att vara portad från gudsriket eller ens att ha blivit av med sin själ. Sita föddes i Indien, hon träffade Krishna, guden som alltid finns med henne. Den kärleksfulla guden som lät Sita leva under förutsättning att hon inte ska skapa några fler monster, några fler vampyrer vars mål är att härska genom söndring.
Men att ha Krishnas kärlek är inte nog. Det ger inte värme och ömhet, det ger ingen att sova bredvid på natten och vakna upp bredvid på dagen. Eller vice versa, om man nu är vampyr. Även om Sita inte tillhör de vampyrer som per automatik förbränns när hon kommer ut i solskenet, utan liksom så många andra enbart  blir försvagad.

Och visst finner hon kärleken. Men att upprätthålla ett förhållande samtidigt som hoten mot både henne som person och mot världen ökar, är ingen lätt kombination.

Thirst no 1  innehåller tre böcker: The Last Vampire, Black Blood och Red Dice. Vilket nog är tur det. Det går undan i Sitas verklighet, det ena hotet efter det andra ska överbryggas och oskadliggöras.

Men även om hon räddar världen är hon inte nöjd. Hon får inte det hon vill ha. Kärleken och barnen. De barn som hon överlevde för 5 000 år sedan.

Tur det finns fler böcker. Man kan inte låta bli att tycka om denna starka kvinna som stått på egna ben så länge. Denna kvinna som lockas mer av kärlek än av sex, som lider med varje oskyldig människa hon tvingas till att döda, som alltid kämpar för det rätta.

Sita är som en frisk fläkt bland alla moderna vampyrromaner. Inga ultimata kärlekshistorier, inget "anpassa sig till mänskligheten", inga högre makter. Bara en ensam vampyr som slåss för sin och medmänsklighetens överlevnad. Och för att få älska.