Okej, tydligen så hade jag välan mer eller mindre utlovat en recension av Fredrik Backmans Björnstad för ett tag sen. (vad då en månad sen? Så länge sen kan det väl inte vara? Vet du hur långsamt man läser böcker när man helt plötsligt har två små barn att ta hand om... :-/ )
Recension och recension... Vet egentligen inte om det är rätt benämning för detta blogginlägg. Tror nog snarare bokrekommendation är ett mer passande namn! Eller kanske till och med ett läsekrav!
Backman har en läskig förmåga att i denna roman (som förvisso är den första jag läser av honom. Men, men, jag älskar hans blogg och instagramkonto!) sätta fingret på problemen i verkligheten vad gäller sexuella trakasserier och den sneda kvinnosyn som många i Sverige växer upp med.
Ni vet, den där sneda kvinnosyn som SD hävdar att endast invandrare står för.
Den som vi som är födda i Sverige har fått lära oss att leva med. För det är så det är. Alldeles för många män har en sned kvinnosyn. Vi är vana vid att nån tar en på häcken på krogen, på brösten på firmafesten, fäller kränkande kommentarer på kollektivtrafiken etc. Det som vi kvinnor tidigt fik lära oss inte hade nånting alls med hudfärg eller etnicitet att göra. Det har enbart med könstillhörighet att göra.
Och det är precis där Backman slår ned. Där han påvisar hur denna snedvridna syn och tro på att det är ett acceptabelt sätt att bete sig, uppkommer tidigt. Hur tonårskillar står och skryter för varann att de har haft sex, att självklart vill alla tjejer ligga med en för att man är duktig inom sporten, att det är kvinnans roll att höja den framgångsrika mannen till skyarna. Stå där och avguda honom och göra honom än mer attraktiv genom sitt dyrkande.
Det är en skrämmande roman. Den får mig att gråta, men den får mig också att tro på mänskligheten. Den är rakt genom gripande och har ett slut (nä, nä, inga spoilers!) som jag avgudar författaren Backman för.
Det är en roman som alla och envar bör läsa. Och varje SD:are borde vara tvingad att läsa innan de får uttala sig om sexuella trakasseriet och liknande igen.
Nu är uppföljaren här. Vi mot er. Jag drar efter andan. Ser till att jag är psykiskt beredd. Snart anfaller jag denna text.
Intressant! Jag har alltid trott att Backman inte är en författare för mig (trots att jag fullkomligen ÄLSKAR hans sommarprat) men du lyckas intressera mig för hans böcker med detta inlägget ändå. Kanske får ta och kika in honom.
SvaraRaderaDet tycker jag absolut du ska göra! Jag trodde inte heller att han var nåt för mig, men efter denna ska jag ge mig på fler.
SvaraRadera