Men kring Twilight Saga verkar den bara fortsätta och fortsätta, och det som är roligast (och även mest frustrerande, om man ska vara ärlig) är ju att det är icke-pålästa människor som skriker högst. Och debattera med dem... nej, jag har roligare saker att ägna mig åt.
Men i ärlighetens namn, bara för att man har sett några filmatiseringar av Bram Stokers klassiska Dracula och Anne Rice En vampyrs bekännelse, så känner i alla fall inte jag att man har tillräckligt mycket på fötterna för att kritisera Edwar Cullen för att han kan vistas ute i solsken och att han glittrar.
För även Dracula kan vistas i solsken, detta med att han skulle dö av solen är en ren falsoid som överlevt sig själv. Däremot så blir han försvagad utav solen och han är mycket starkare om natten, han är ju trots allt en skuggornas varelse. Precis som myternas vampyrer inte heller dog utav solen, många av myternas vampyrer rörde sig om dagen.
Sen att låta Dracula vara den som kritiserar glittrande vampyrer är ju också lite extra kul. För den som fortfarande tycker att det är fel att vampyrer glittrar eller kan vistas ute i solsken eller inte har huggtänder, rekommenderar jag varmt att läsa lite av de första vampyrromanerna, som Polidori, Le Fanu och Stoker. Blanda gärna med lite gamla myter, så där bara som en extra krydda. Ni kommer nog få er lite överraskningar!
Sen ska man ju inte glömma bort det viktigaste utav allt. Vampyren i litteraturen har inte speciellt mycket gemensamt med de vampyrer som förekom i myterna en gång i tiden, de vampyrer som folk faktiskt trodde på. Litteraturen har utvecklat sin form av vampyrer, och det är väldigt tråkigt att det finns folk som är så inskränkta att de ser greve Dracula som någon form av sanning för hur en vampyr ska vara. Om nu Dracula är sanningen, så borde även En vampyrs bekännelser dömas ut lika fort. Anne Rice bröt ju med hela den gamla vampyrlitteraturen, hon gjorde till och med en vampyr, Louis, mänsklig. Litteraturens utveckling går framåt, hela tiden. Den konstnärliga friheten medför utvecklingar. Den konstnärliga friheten ger inte utrymme för den formen av inskränkthet.
Och i ärlighetens namn, jag tror nog inte Bram Stoker skulle uppskatta att få veta att greve Dracula är satt som norm. Bram Stoker var ju inte ens först inom denna genre.
Men, men, slutligen, denna tyckte jag var helt underbar (kanske har lite med Alan Rickman att göra ;) ):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar