Jag brukar roa mig lite från och till med att läsa frågespalten "Fråga bibliotekarien" på DN, kanske inte lika mycket av intresse som att jag verkligen älskar Jenny Lindhs underbart formulerade svar.
Nu, så här lagom efter jul dök det upp en fråga angående ett nyårslöfte: att läsa en klassiker. Frågan till bibliotekarien var helt sonika: "Vilken klassiker ska jag läsa?"
Okej, jag håller helt klart med Jenny Lindh att det är helt idiotiskt att ge såna nyårslöften. Böcker läser man väl för att man vill? Man väljer väl böcker utifrån vad man själv vill läsa och vad man uppskattar? Inte för att någon annan tycker att man ska läsa just en klassiker.
Sen är ju frågan vad som klassificeras som en klassiker. En text som överlever från generation till generation, genom långa tidsrymder ger ju ändå ett väldigt brett spektra, och någonting säger mig att alla i vuxen ålder har råkat läsa en klassiker i alla fall minst en gång. Inte av mening, utan för att det är en bok som man gärna vill läsa.
Men om man nu ska läsa en (1) klassiker, vilken ska man då läsa? Och hur fasiken svarar man på den frågan?
Vilken klassiker skulle du läsa, om du skulle läsa endast en?
Jag landar nog i vanlig ordning på Stolthet och fördom. Tror jag.
Det är varken idiotiskt att läsa klassiker eller att ge nyårslöften... Svårare kanske komma på vilka som är klassiker.
SvaraRaderaNja, jag är personligen inte helt med på varför man ger såna nyårslöften, jag är själv helt för att man ska läsa precis det man själv vill läsa, inte det någon annan försöker avkräva av en. Man läser väl för sin egen skull?
SvaraRadera