Alla har vi väl någon gång under grundskoletiden fått läsa dessa tradiga svenska romaner om hur det var att leva i det svenska bondesamhället på medeltiden. Speciellt intressanta eller bra var de inte, och de lockade absolut inte till vidare läsning inom området. I alla fall inte för mig. Orsaken till detta är nog till stor del bristen på ifrågasättande och kritiskt tänkande. Kyrka och överhet bestämde allt, punkt slut, och resten av befolkningen var för korkade för att våga ifrågasätta. Med undanta för snapphanarna, typ. Lite så känns det för mig i alla fall.
Men nu finns ny, frisk barnbokslitteratur i ämnet på marknaden, i form av Kalle Holmqvists Tjockskallarnas uppror. I mångt och mycket kan det tyckas vara endast ytterligare en roman i genren, men bara titeln ger en hint om någonting helt annat. Ett ifrågasättande av både kyrka, militär och övermakt.
Bönderna i Uggledalen ska rekryteras till armen för att slåss i det krig som kungen startat mot Danmark. Vilket är något bönderna inte vill. I ärlighetens namn så ser de inte ens någon logisk anledning till att slåss i detta krig. Vilket däremot prästen gör, som gör allt för att få militären att rekrytera bönderna.
Det hela blir en hjänornas kamp, där bönderna med list, genom att spela alldeles för korkade, gör allt för att slippa slåss. Och för en gångs skull så är det faktiskt bönderna som vinner. Eller nja, lite mer som i Asterix: makten gör all vad de kan för att ignorera själva problemet och låtsas som att det inte finns.
Kul, kvick och rolig. Verkligen någonting jag vill att mina barn ska läsa. Och som förhoppningsvis ger mersmak för barnen att läsa vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar