1984 vs. 2012

I samband med att Ipred-lagen infördes i Sverige skrek många om att George Orwells dystopi 1984 nu hade blivit verklighet. Den enda fråga som dök upp i mitt huvud då var "Har dessa människor ens läst boken???" Med största sannolikhet inte, jämförelsen mellan Ipred och 1984 slackar ju redan efter första andetaget.

Däremot finns det någonting ironiskt i att det är på forum som facebook som sådana liknelser gör. På ett forum där folk lämnar ut det mesta i informationsväg till sin omgivning: allt från vad de åt till frukost, när de kom i säng eller såg på TV på kvällen.

Just DÄR börjar Orwells vision slå igenom i dagens samhälle.

Exakt hur övervakningssamhället i 1984 kom till stånd framgör inte i boken. Men det är ju inte helt oävet att faktiskt tro att det från början var ytterst frivilligt. För bevisligen verkar människan i västvärlden i dag vilja vara övervakad: man verkar vilja att allt och alla ska veta allt och allting om en själv, oavsett hur ointressant det än kan vara. Varenda vrå i hemmet kameraövervakades i 1984.
Herregud, hur många är vi inte som får dras med folk vedervärdiga bilder på dagens middag, bilder som får en själv att avstå från att äta idag?!

"Står det inte på internet så har det inte hänt" är en kommentar som man hör allt för ofta. Och folk sätter väldigt stor tilltro till internet, för att inte tala om att de har läskigt stor tilltro till allt som står på wikipedia. Ändrar du texten där, ändrar du historien: står det där så litar man på det.

Så jo, 1984 börjar besannas på flera fronter. Men inte genom regeringar eller andra maktinstanser, utan genom medborgarna själva. Vi ber om det, vi bjuder på det.

Visst, jämförelsen hackar, håller ni inte med? Men går den att göra bättre, är vi närmare 1984 än vad jag vill tro?

Skulle nån försöka sig på att avskaffa kärleken och genomföra tvångsäktenskap för alla, så tror jag nog folk skulle reagera. Sexcrime för alla som ger utlopp för sina sexuella lustar. Barn som anger sin omgivning. Alla är tvingade att gå omkring i likadana overaller. Eller onepieces, om så önskas.
Diktatur är inte heller någonting vi brukar uppskatta här borta i väst, men vem vet, om vi alla tycker om partiledaren, då? Så endast ett parti står kvar vid makten efter nästa val, är det då demokrati eller diktatur?

Nej, jämförelsen håller inte, jag tycker verkligen inte det. Trots allt ett trevligt tankeexperiment.

Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.

Eller kanske vi är där, när allt kommer omkring?