torsdag 22 november 2012

Om jag hör ordet 'episk' igen...

Vi svenskar verkar ha en förmåga att ha modeord, ord som är inne att användas just nu och i denna veva missbrukas på ett sätt så att medlemmarna av Svenska Akademien borde få extra många gråa hår så fort de slår upp en tidning, startar datorn, eller - Gud förbjude - loggar in på facebook.

Som ordet 'episk'. Jag börjar bli ordentligt trött på missbruket av detta ord. Som att få höra att scener som till exempel dödandet av Dracula i slutet av romanen/filmen är 'episkt', eller, ännu värre, när ordet 'episkt' används för att sammanfatta någonting med ett enda ord. Som om det vore det bästa betyg någonting kan få.

Om vi bara hoppas över, eller ignorerar om ni så vill, just det faktum att 'episk' inte är ett värdeord och därmed inte kan användas för att utvärdera någonting som bra, så blir det ju ändå bara fel. Episk var från början en hjältesaga skriven på vers som sträcker sig över en lång tid.

Nja, jag känner inte att dödandet av Dracula, eller någon dödsscen överhuvudtaget, hur storslagen den än kan vara, kan klassificeras som 'episk'.

Okej, betydelsen av ordet episk har förändrats något över tid, vi skriver inte längre hjältesagor på vers. I dag  definieras det mer som en berättelse som sträcker sig över lång tid, som "skildrar ett mänskligt drama på hög nivå eller berör djupare frågeställningar" för att citera wikipedia. Okej, jag brukar vara smått skeptisk till att referera till wikipedia, men i såna här lägen har de ju rätt, så...

Huruvida Twilight Saga, Härskarringen eller nu senast filmerna om Bilbo kan klassificeras som episka, lämnar jag över till er att avgöra. Men mindre scener eller väsentliga delar i ens eget liv är inte episka. Det är lika lite episkt att föda barn som att göra bra ifrån sig på en tenta eller hitta en kul bild på facebook.

Gaaah!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar