Madame Bovary-syndromet: Unga kvinnor och deras läsning

Efter att ha läst på ännu mer facklitteratur till min masteruppsats i litteraturvetenskap angående den manliga sexualiteten inom moderna vampyrromaner, så har jag återigen blivit ordentligt irriterad och frustrerad. Detta trots att det inte är första gången som jag läser just detta kapitel i Anna Höglunds underbara doktorsavhandling Vampyrer. Hon diskuterar de högljudda gräl och diskussioner som pågått i media kring vampyrromanerna, med The Twilight Saga i spetsen. Hur den har blivit nedvärderad gång på gång. Hur man mer eller mindre idiotförklarar de som älskar böckerna och filmerna.

Och så ställer hon den ultimata frågan: Varför fick New Moon 15-årsgräns medan Predator fick11-årsgräns? 

Eftersom det är en doktorsavhandling så får vi självklart svaret. Hon har tittat närmare på detta, forskat kring det, som så många andra.

Orsaken till New Moons 15-årsgräns är att den har "genomgående inslag av ångestfylld stämning". Den hjärtesorg som visas i filmen kan "medföra risk för psykisk skada". (Citaten kommer från bland annat Aftonbladets artiklar) Publiken, flickorna, måste alltså skyddas från de effekter som den olyckliga kärleken kan åstadkomma.

Så svaret på skillnaden i åldersgränserna är så enkel: det handlar om publiken. Om att det handlar om kvinnlig publik och manlig. Unga kvinnor måste skyddas från hjärtesorg, men unga män behöver inte skyddas från överdrivet våld.

Och det är också här Höglund, med stöd från flera andra forskare, sätter fingret på de kontroverser som finns kring vampyrromanserna. Vi är tillbaka vid madame Bovary igen. Kvinnors litteratur har aldrig varit, och verkar inte heller kunna bli, lika mycket värd som "övrig" litteratur. Därför måste unga kvinnor skyddas från litteraturen. För liksom madame Bovary kan de inte se skillnad på verklighet och fiktion.

Detta trots att all forskning visar på det rakt motsatta. Att unga kvinnor om något kan särskilja fiktion och verklighet. De är inga offer för den litteratur de läser. 

Nu önskar jag bara att omvärlden och opålästa kritiker slutar försöka göra unga kvinnor till offer. Vilket jag förvisso länge har önskat.