Jag måste då erkänna att jag med jämna mellanrum har smådreglat lite över dessa svarta bokstöd, formade i August Strindbergs klassiskt välkända silhuett. Men tyvärr har de aldrig införskaffats, i och med att jag ansett att de varit alldeles för dyra. Men fyller man år så gör man, och vad är väl då roligare att få, än just det som man själv gått och dreglat över men inte riktigt känt sig redo att spendera en massa pengar på?
Två bokstöd förgyller nu min bokhylla:
Det enda tråkiga med dem är väl egentligen att bokstöden alltid är vinklade åt "fel" håll - de syns inte riktigt så väl som man kunde önska. Men, men, jag vet ju att de finns där, och det räcker ju en bra bit på väg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar