Grekisk mytologi i dokusåpatappning

Vad får man om man blandar allehanda grekisk mytologi med lite romerska namn, lite datorspel, lite gladiatorspel, lite dokusåpa och lite fantasy?

Ja, de flesta av er har väl redan sett filmen Hungerspelen  så det kommer väl kanske inte som någon nyhet. Själv har jag förvisso inte hunnit läsa boken, den står därhemma i bokhyllan och väntar på mig, men i fredags såg jag ändå filmen.

Och jag kunde inte låta bli att småle med jämna mellanrum. Den grekiska mytologin och den grekiska litteraturen är en så stor del av grundkursen inom litteraturvetenskapen så den är numera så fastpräntad i min hjärna så den kommer aldrig någonsin att lossna. Kung Minos som krävde att Aten skulle skicka sju unga män och sju unga kvinnor som levande föda till Minotaurus varje år. Cato som ansåg att Karthago skulle förstöras. Ceasar och Claudius de romerska kejsarna. Peacekeeper som snabbt får en att tänka på de antika olympiska spelen. Vilket man förvisso inte kunde låta bli att tänka på vid invigningen av Hungerspelen.

Och på detta en dokusåpa á la Big Brother och Truman Show. Allt med en stämning av antika gladiatorspel.


Missförstå mig rätt nu. Jag tycker verkligen att filmen var riktigt bra. Att den däremot är ett levande bevis över att det inte längre skrivs helt nya böcker, helt ny från grunden, utan att inspiration kommer från höger och vänster och påverkar oss oavsett om vi är medvetna om det eller inte, det gör inte att filmen blev sämre. Tvärtom. Och allt detta inblandande av den grekiska mytologin, ja, det uppskattas verkligen från min sida.

Nu har jag som sagt inte läst böckerna, så om dessa influenser är lika tydliga där som i filmen kan jag inte uttala mig om. Men man har ju en viss förhoppning om att Katniss Everdeen blir den moderna Theseus som kommer döda Minotaurus. Jag får ta och läsa boken snart, och stilla min nyfikenhet.