Jag kan inte rå för det, men varje gång jag öppnar en bok av Michel Foucault så drabbas jag av en känsla av nyfikenhet, osäkerhet och rysningar. Varför vet jag inte. Egentligen tror jag att jag tycker om denna filosof, men samtidigt... någonting i mig drar mig för att öppna hans böcker. De kan vara väldigt intressant och lättlästa, men minst lika ofta oerhört svårsmälta och ogenomträngliga. Vad gäller det senare så blev jag inte det minsta förvånad över att han var självutnämnd BDSM-utövare -sadist för att vara specifik. Och visst känns många av hans böcker som mest sadistiska mot läsaren.
Men just nu är det hans
Sexualitetens histora, band 1 - Vilja att veta som gäller. Vilket är en smått humoristisk läsning, på sitt sätt. Han börjar i det "viktorianska fängelset" och går framåt. Exakt hur kritisk kan man vara mot ett samhälle och dess förtryck av sexualiteten i stort, och fortfarande klassificeras som en seriös och ledande filosof och teoretiker? Nåja, det visar sig. Jag ser fram emot många fler gliringar och hård kritik under de sidor jag har kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar