Det känns inte precis som att våra stora TV-kanaler satsar så där överdrivet hårt på kvalitativt helgunderhållning numera. Förvisso, kvalitativt är ett väldigt subjektivt ord, men i ärlighetens namn: jag klarar verkligen inte av program i stil med Idol, Let's Dance, dokusåpor och gud vet vad alla dessa olika talangtävlingar heter som innehåller både B-kändisar och folk som gör allt för att bli kända. Det finns ingenting som får mig att stänga av TV:n så fort som sådana program.
Jag vet inte riktigt om jag vågar säga att det var bättre förr, men jag vet i alla fall att jag njöt mer av helgunderhållningen på TV förr. Jag har svaga minnen av att hela familjen samlades kring Det kommer mera, Razzel och vad nu alla dessa program hette. Och visst, det finns familjer som samlas kring Let's Dance, många familjer efter vad jag förstår.
Men inte jag, inte. Inte en chans.
Men TV:n har en väldigt stor fördel. Det går att byta kanal. Det går till och med att slå av TV:n. Eller varför inte slå på en film i stället, eller den där absoluta favoritsysselsättningen om man är själv hemma: läsa en god bok. Sådant som stimulerar bra mycket mer än att få se Pernilla Wahlgren (herregud, när ska vi slippa henne och alla hennes barn egentligen...) svänga runt i Let's Dance och säkert göra någon form av nakenchock i hennes senaste uttryck för hennes 40-årskris...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar