Underbar och älskad av alla

Jovisst, de flesta av oss överdriver väl lite smått i våra CV när vi söker jobb. Kanske inte precis ljuger, men överdriver lite. Gör sig lite bättre på engelska än vad man faktiskt är, kryddar kunskaperna lite i vissa datorprogram. Och sen går man hem och ser till att man faktiskt kan så mycket som man har hävdat.

Men aldrig någonsin att man hävdar att man kan saker som man aldrig provat på. Som akrobatik, till exempel. Framför allt inte om man nu fick streck i idrott i gymnasiet. Det är ju ingenting man går hem och lär sig så där över en natt. Vilket Bella i Martina Haags Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också bra). Efter att ha tragglat med idel olika statistroller och skådespelarroller i mindre teateruppsättningar, får Bella äntligen chansen att slå igenom, som Viola i Shakespeares klassiska Trettondagsafton på Dramaten, där regissören är ingen mindre än Ingmar Bergman.

Äntligen ett ordentligt jobb på en högaktad arbetsplats, med Sveriges bästa regissör, ny pojkvän - en känd skådespelare. Och fullständig avsaknad av de viktigaste kunskaperna av dem alla - de akrobatiska övningar som Bergman krävt. Men visst försöker hon, hon tar akrobatlektioner, dyra sådana, för att lära sig de tre akrobatikövningar som krävs i uppsättningen. Hon kämpar verkligen.

Det är en varm bok, en underbar bok, man känner igen sig i Bellas strävan efter att lyckas, att uppnå sina drömmars mål. Men i ärlighetens namn, lögnerna blir lite för många, det blir lite för pinsamt, det blir lite jobbigt att läsa vidare. Jag är inte van vid denna pinsamhet från Martina Haags sida, värmen brukar vara hennes kännetecken genom hennes böcker, värme och kärlek till karaktärerna. Detta blir för mig lite för mycket av det negativa, det pinsamma, som jag personligen inte klarar av. Den där lite mer pinsamma humorn som inte är min gebit.
Men man vill ju att Bella ska lyckas, att hon ska lära sig de akrobatiska övningarna. Men samtidigt, lögnerna blir för många, det blir för invecklat, det blir jobbigt och jag får lite ont i magen. Men ändå, man vill ju så gärna att hon ska lyckas. Komma vidare i livet, få det hon vill ha, så där som man själv vill lyckas med sina drömmar.