Speciellt blått var det inte precis, det omtalade blåa tornet, Strindbergs sista bostad, platsen där han träffade sin sina kärlek, balkongen där han tog emot folkets hyllningar, samma balkong där han gav sig på politiska inlägg och budskap. Den lägenhet som idag är ombyggd till museum om hyllning och minne av en av Sveriges genom tiderna största författare. Om inte den största, till och med.
Och framför allt: ett museum väl värt att besöka! Vilken mysig lägenhet han hade, det behövs inte så mycket fantasi för att se Strindberg vanka av och an, runt och runt i den lägenheten, inte.
Det är inte första gången jag har försökt ta mig dig. Med hänsyn till till den icke-blåa färgen så började jag helt plötsligt förstå varför jag aldrig tidigare lyckats hitta dit.
Några bilder måste jag ändå lägga in från den charmiga och ack så efterlängtade besöket. Notera att lägenheten ligger på sveavägen i centrala Stockholm. Någon om vågar sig på att gissa vad en lägenhet i den porten kostar?
Och i ärlighetens namn, det är väl ändå så här uppgången till Strindbergs bostad ska se ut? Allt annat hade känt fel, på nåt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar