Ranelid vs. Ranelid

Jag tillhör de där människorna som så där i största allmänhet är lite smått skeptisk gentemot Björn Ranelid som författare. Inte så där Linda Skugge-skeptisk så att jag på något sätt vill hoppa på hans utseende, för i ärlighetens namn, det har verkligen ingenting med hans författarskap att göra.

David Puma och drottning Siliva var en sådan roman som gjorde mig väldigt förälskad i Ranelids författarskap. Denna underbara brevroman och tillika samhällsskildring från Rinkeby gick snabbt till mitt hjärta. Den lilla David, med rötter i Sao Paulo som efter flera år i Småland hamnar i Rinkeby och där väl bestämmer sig för att skriva brev till drottning Siliva, en kvinna som han på sätt och vis delar bakgrund med, men inte liv, inte förutsättningar, inte möjligheter. Det blir en roman utan fördömande, mer en tankeställare för de bättre lottade i samhället, att de själva borde reflektera över vilken tur de har haft. Inte ha dåligt samvete, bara inse vilken tur de har haft.

Men tyvärr, Ranelid har inte lyckats uppehålla denna gloria för mig vid vidare läsning av hans romaner och jag känner mig lite tvehågsen kring hans författarskap. Och tyvärr så måste jag erkänna att detta med att han nu är med i melodifestivalen inte gör att jag omedelbart får högre respekt för hans författarskap. Kanske är det faktiskt precis tvärtom.

Nu har jag inte sett någon av delfinalerna i melodifestivalen. Denna tillställning är någonting som jag helt har undvikit de senaste åren, jag finner verkligen inget nöje i det. Men nu är frågan om man faktiskt inte ska ta och se morgondagens final, trots allt. Med allt detta liv som det varit kring Ranelid, så kanske man borde. Så man i alla fall vet vad det handlar om. Eller?