Jo, jag måste själv hålla med om att det låter väldigt otroligt - detta med Dorian Gray skulle vara vampyr. Men ändå inte, om man tänker efter.
Okej, Dorian Gray sög inte blodet ur några människor, så vitt vi vet, vill säga. För exakt vad denna figur egentligen sysslade med om nätterna är det endast Oscar Wilde som vet. Men visst, det förekommer inga blodorgier i boken och Dorian Gray har inga huggtänder och han hyser inte heller några större problem med att vistas i solsken och man märker inte heller av några allergier mot vitlök.
Så egentligen så bär detta tillbaka till definitionen av vad en vampyr egentligen är. Till exempel så är huggtänder inget krav för en vampyr. Denna teori härstammar snarast från vampyrmyten, som är en av de äldsta myterna och finns i i stort sett alla kulturer på jorden, där det hävdades att en vampyr visade tänderna där hon låg i sin grav. Vidare är inte heller vampyrmyterna ense om att vampyrer inte kan vistas i solsken, däremot så är de ljusskygga varelser; eller för att vara riktigt noggrann: de är skuggornas och mörkrets varelser. För det är i skuggorna och i mörkret som vampyrerna rör sig. De suger livet, inte specifikt blodet, ur andra människor. Och de åldras inte - de är levande döda.
Så nu börjar vi närma oss. Vi har hamnat hos Dorian Gray. Denna människa som lyckas få en förbannelse på sitt porträtt: alla onda handlingar han företar sig sätter inte sina spår på den levande människan, utan endast på porträttet. Vilket i praktiken innebär att han kan göra precis vad han vill, han går fri från alla handlingar, han saknar samvete. Allt sådant återspeglas i porträttet i stället. Precis som hans åldrande.
Han blir en odödlig människa, förevigt ung och förevigt osedlig. Han trivs med detta liv. Han rör sig i skuggorna och i mörkret, i samhällsklasser helt skilda från hans egen högborgerliga. Han undviker ljuset, för att bli påkommen på var gärning är det enda sättet för honom att få sona sina brott.
Och slutligen. Han avlider genom en kniv genom hjärtat på porträttet. Snarlikt den klassiska pålningen av vampyrer, inte sant?
Men det är inte som vampyr som Dorian Gray har gått till litteraturhistorien, trots enighet bland litteraturvetare om hans dubbelnatur som vampyr. Men spelar det egentligen någon roll?
Det kanske gör det för dagens humanvampyrer som ploppar upp till höger och vänster som svampar ur jorden. En vampyr behöver inte vara en greve Dracula som inte tål ljus eller vitlök och inte kan färdas över rinnande vatten. Denna vampyrmyt får stå för Bram Stoker, inte för de äldre vampyrmyterna som finns över jorden.
Men vad gäller just avsaknaden av huggtänder som återfinns hos även Stephanie Meyers The Twilight Saga så räcker det faktiskt med att läsa just Dracula för att inse att avsaknad av huggtänder inte är ett tillräckligt argument för att avfärda någon, om det så är Edward Cullen eller Dorian Gray som vampyr. Har alla vampyrer i denna roman huggtänder? Och framför allt, hittar du alla vampyrer i romanen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar