Man minns det ju så väl på någon konstig vänster. Hur kul det var med de där lite mer interaktiva böckerna, böckerna som det hände lite med. Och då tänker jag inte på att det händer saker i själva historien, i berättelsen, utan i boken. Böcker man öppnade och vips! så kom det upp en tredimensionell värld eller där man kunde röra på saker och ting i bilderna för att få figurerna att göra saker själva.
Det är väl egentligen endast två sådana böcker som jag minns från min barndom: Trolltyg i tomteskogen och Nalle Puh. Men det gjorde ju inte saken mindre fascinerande, det var fortfarande lika kul med dessa böcker. Tyvärr så var de ju inte så hållbara, utan min mor fick hoppa in och laga dem med tejp med jämna mellanrum.
Självklart vill barn att det ska hända saker och ting, att det ska röra på sig. Och även om jag till viss del är väldigt konservativ när vi kommer till datorns utveckling och övertagande av vårt samhälle, men detta med pekböcker i datorerna, eller snarare i läsplattorna, det måste ju vara helt underbart för barn! Inte bara att de kan få saker och ting att röra på sig, det lär ju låta också! Så man är ju inte speciellt förvånad över att dessa böcker slår ordentligt. Och självklart så är det också kul att dagens barn tidigt får komma i kontakt med litteraturens fantastiska värld. Det är ju ändå en värld helt utan gränser eller regler!
Däremot så kan jag inte komma ifrån det tragiska, att de inte som jag, vid 35 års ålder, kan plocka fram de gamla barnböckerna igen och känna nostalgin genom min kropp och en viss saknad av det som varit och alltid är förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar