Jag kan inte riktigt rå för det, men på något sätt så tycker jag det är lite osmakligt med böcker som behandlar terrordåd, folkmord och massmord eller dylikt. Som om de inte har någonting med kulturen att göra, och därför inte heller bör bli ett ämne för kulturen.
Men samtidigt så har kulturen genom alla tider varit ett utlopp för yttrande- och åsiktsfriheten. Många författare och journalister har blivit satta i fängelse och blir än i dag, med eller utan rättegång, för det som de uttryckt i skrift. Böcker har bränts på bål för att de skrivits av "fel" författare eller författare som tillhört "fel" religion eller tror på "fel" gud. Men med hjälp av subgenrer och andra stilgrepp har samhällskritiken kunnat fortsätta föras ut genom litteraturen, där till exempel cyberpunken och satiren bör nämnas. Kritiserandet av samhället kunde fortsätta, allt bakom en dimridå av robotar och datorer eller som ren och skär satir. För slaget för yttrande- och åsiktsfriheten ska inte förloras så lätt.
Så visst kan böcker som behandlar terrordåd, folkmord och massmord mycket väl passa in och vara en del av kulturen. Oavsett om man kan tycka att det är osmakligt eller inte. Sen att det blir mer osmakligt desto tidigare efter att händelsen inträffade som boken utkommer, det är svårt att komma ifrån. Och det kanske är för tidigt för en bok om terrordåden i Oslo och Utöya i somras, kanske inte. För det viktigaste är ju ändå att terroristen inte får tyst på omvärlden. Att omvärlden inte tystnar, försöker sopa det under mattan eller försöker agera som att det aldrig har hänt och att det i slutändan faller helt i glömska. För det är helt klart det farligaste som kan hända.
Så i princip kan det nog inte skrivas för många böcker om terrordåd, diktatorer och onda människor. Kulturen kommer alltid att ha utrymme för terrordåd, folkmord och massmord. Kulturen kommer alltid vara en av de viktigaste källorna för samhällskritik och som botemedel mot glömska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar